Margareta av Ungern

För en ungersk prinsessa och nunna 1242–1270, se Margareta av Ungern (helgon).
Margareta av Ungern
Född1175[1]
Ungern
Medborgare iKungariket Ungern och Bysantinska riket
Befattning
Kejsarinna av Bysans (1185–1195)
Kejsarinna av Bysans (1203–1204)
MakeIsaac II Angelos
(g. 1185–)[2][3]
Bonifatius
(g. 1204–)[2][3]
BarnWilliam V of Saint Omer
Johannes Angelos av Syrmien (f. 1193)[4]
Demetrius av Monferrato (f. 1205)[5]
Bela of Saint Omer
FöräldrarBéla III av Ungern[5][2]
Agnes av Antiochia[5][2]
SläktingarEmmerich I av Ungern (syskon)[2]
Andreas II av Ungern (syskon)[2]
Constance av Ungern (syskon)[2]
Redigera Wikidata

Margareta av Ungern, född 1175, död efter 1223, var en bysantinsk kejsarinna, markisinna av Monferrato och drottning av Thessalonica, gift med kejsar Isak II Angelos, Markis Bonifatius av Monferrato, kung av Thessalonica, och Nicholas de St. Omer.[6] Hon var regent i Thessalonica 1207-1216.

Biografi

Margareta blev bortgift med Isak 1186 som en del av en allians mellan Bysans och Ungern. Vid giftermålet konverterade hon till den ortodoxa tron och fick namnet Maria. År 1195 blev maken avsatt, bländad och fängslad. Det finns ingen information kring hur Margareta levde under sin mans fångenskap.

1203 återuppsattes Isak återigen på tronen, men året därpå avsattes han i och med plundringen av Konstantinopel. Då stadens palats delades ut till segrarna upptäckte en av korsfararna, Bonifatius av Monferrato, att Margareta gömde sig i det palats han hade fått sig tilldelat. Senare samma år återgick hon till katolicismen och gifte sig med Monferrato. Då det bysantinska riket delades upp mellan segrarna blev Monferrato kung i Thessalonica.

Regent

Monferrato dog 1207 och tronen skulle enligt hans testamente ärvas av hans son med Margareta, Demeitrius, med Margareta som förmyndarregent. Baronerna gjorde dock uppror och bildade ett eget förmyndarråd. Då den latinske kejsaren av Konstantinopel besökte riket, bad Margareta honom om hjälp, och han förjagade då kuppmakarna. 1216 förlorade hon återigen makten i en motkupp. Hon bad återigen kejsaren om hjälp, men då han anlände avled han under misstänkta omständigheter. Margareta lämnade nu sin son och återvände till Ungern, där hon gifte sig med Nicholas de St. Omer.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ The Peerage person-ID: p10465.htm#i104648.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] The Peerage person-ID: p10465.htm#i104648, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  6. ^ Garland, Linda (1999). Byzantine Empresses: Women and Power in Byzantium AD 527–1204. Routledge. ISBN 978-0-415-14688-3.
Företrädare:
Agnes av Frankrike 		Bysantinsk kejsarinna (ej regent)
1186-1195 		Efterträdare:
Euphrosyne Doukaina Kamatera
Företrädare:
Euphrosyne Doukaina Kamatera 		Bysantinsk kejsarinna (ej regent)
1203-1204 		Efterträdare:
Euphrosyne Doukaina Kamatera