Mantalsränta

Mantalsränta, även extra ordinarie ränta, var en sammanfattande benämning på ett antal extraskatter, bevillningar, som under 1600-talet beviljades av ständerna vid behov, men som samlades och permanentades 1718 under benämningen Hemmantalsränta.[1] Skatterna betalades i förhållande skattekraften mätt i mantal.

Vid sidan av mantalsräntan togs även jordeboksräntan ut, även kallad ordinarie ränta.

Referenser

1. ”Förvaltningshistorisk ordbok, uppslagsordet mantalsränta”. Svenska litteratursällskapet i Finland 2016. http://fho.sls.fi/uppslagsord/327/mantalsranta/. Läst 11 januari 2017. ”ursprungligen per mantal utgående ovissa och extra ordinarie skatter som landtågsgärd, byggningshjälp, salpeterhjälp, boskapspenningar, skjutsfärdspenningar, dagsverkspenningar, terminsskatt och silverskatt. Från och med 1600-talet beviljades de av ständerna för kortare perioder. Efterhand blev de permanenta och infördes 1718 i jordeboken under namnet mantalsränta eller hemmantalsränta.”