Madoqua piacentinii[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Drake-Brockman 1911. Madoqua piacentinii ingår i släktet dik-dikantiloper, och familjen slidhornsdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Djuret är med en kroppslängd (huvud och bål) av 45 till 50 cm den minsta i släktet men vissa exemplar kan vara lika stora som andra dik-dikantiloper. Den mjuka pälsen har på bålens ovansida en silvergrå färg. Huvudet kännetecknas av en rödaktig tofs. Dessutom är nosens ovansida och extremiteterna rödaktig. På buken finns en ljus längsgående strimma och kring ögonen en otydlig avgränsad vit ring. Hos honor förekommer två par spenar.[6][7]
Arten har två från varandra skilda populationer i nordöstra Afrika. En i östra Etiopien och den andra i sydöstra Somalia. Habitatet utgörs av buskskogar.[1]
Källor
- ^ [a b c] IUCN SSC Antelope Specialist Group 2016 Madoqua piacentinii . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 februari 2023.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Madoqua piacentinii
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (20 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/madoqua+piacentinii/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Kingdon, Jonathan (2013). ”Madoqua piacentinii” (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 325. ISBN 9781408122549
- ^ Giovanni G. Bellani (2013). ”Notes on the silver Dik-dik” (på engelska) (pdf). GNUSLETTER. IUCN. http://www.ilcornodafrica.it/z-Madoqua%20piacentinii.pdf. Läst 17 maj 2017.
Externa länkar
