Lucina Hagman
Lucina Hagman, född 5 juni 1853 i Kelviå, Österbotten, död 6 september 1946 i Helsingfors, var en finlandssvensk pedagog, skriftställare och kvinnosakskvinna. Hagman var en av kvinnorörelsens och samskoleidéns främsta förkämpar i Finland. BiografiLucina Hagman var yngsta dotter till länsmannen Nils Johan Erik Hagman och Sofia Margareta Nordman. Hon kom från ett svenskspråkigt hem, men lärde sig finska redan som barn.[8] När familjen flyttade till Vasa 1865 gick Lucina i Svenska fruntimmersskolan i Vasa i fyra år. På den tiden var det ovanligt att flickor fick möjlighet att gå i skola och Lucinas systrar Sofia och Anna fick endast hemundervisning. Efter flickskolan var Lucina Hagman småskollärarinna i ett par år, och genomgick sedan Jyväskylä seminarium, där hon avlade lärarexamen 1875.[8] Hon blev föreståndare 1875 för en förberedande skola i Tavastehus och 1886 för den första finländska, till universitetet ledande samskolan i Helsingfors samt förestod sedan 1899 en ny, av henne öppnad sådan i samma stad. Redan under skoltiden förundrades Hagman över kvinnornas underordnade ställning i samhället.[8] När samskolan för pojkar och flickor introducerades vid slutet av 1800-talet var hon en av de centrala förkämparna. År 1899 grundade hon samskolan Uusi Yhteiskoulu (på svenska: Den nya samskolan) och var dess rektor till 1935.[9] När hennes skola blev för liten grundade hennes brorsdotter, Lisa Hagman, en egen separat skola i anslutning till fasterns, och med namnet Yksityisluokat (på svenska: Privatklasserna).[10] Mycket ivrigt ägnade hon sig åt kvinnofrågan och pläderade i flera utgivna skrifter för höjandet av kvinnans ställning inom samhället. År 1892 deltog hon i stiftandet av kvinnosaksförbundet Unionen och var dess första ordförande. År 1907 stiftade hon en politisk kvinnoförening, Finska kvinnoförbundet. Hon var även med om att starta Finlands första nykterhetsförening och martharörelsen.[11] Efter att Finland tog i bruk allmän och lika rösträtt år 1906 var Lucina Hagman bland de första ledamöterna som valdes in i enkammarlantdagen 1907, som representant för det Ungfinska partiet. Hon utsågs till ordförande i kulturutskottet, men föll 1908 igenom vid valet. Hagman publicerade läseböcker för skolan samt uppfostringsskrifter, bland dem Kokemukseni yhteiskasvatuksesta (1897; "Min erfarenhet om samuppfostran"). År 1928 fick hon professorstitel. Lucina Hagman ligger begravd på Sandudds begravningsplats, gamla delen.[12] Bibliografi
KällorLitteratur
Referenser
Externa länkar
|