Lokasläktet (Heracleum) är ett växtsläkte inom familjen flockblommiga växter. Det beskrevs av Carl von Linné i Species Plantarum 1753.
Släktet har cirka 80–90 arter, de flesta i tempererade områden på norra halvklotet.
Beskrivning
De flesta av lokasläktets arter är mycket högväxta, och flera av dem odlas på grund av sin ståtlighet som prydnadsväxter.[1] De är fleråriga eller ibland tvååriga, med vita, gröna eller rosa blommor.[2]
Lokornas blomflockar saknar för det mesta allmänt svepe men har ett väl utbildat enskilt svepe. Särskilt utmärkande för släktet är de tydligt framträdande oljekanalerna på fruktens yta.[3]
Släktet är svårhanterligt systematiskt, både när det gäller att avgränsa det från andra släkten och att dra gränser mellan arterna i släktet. Till exempel räknas de båda i Norden förekommande underarterna av björnlokan, vit björnloka H. sphondylium ssp. sphondylium och sibirisk björnloka, H. sphondylium ssp. sibiricum, ibland som skilda arter.[3]
Utbredning
Släktets arter förekommer framför allt i tempererade områden på norra halvklotet.[4] De flesta av dem finns i de östra delarna av Asien.[1]
I Norden är björnlokan (H. sphondylium) ursprunglig; flera andra arter, däribland jätteloka (H. mantegazzium) och tromsöloka (H. persicum), har förts in med trädgårdsodling och naturaliserats.[5]
Arter
Catalogue of Life anger 84 giltiga arter i lokasläktet,[6] medan Plants of the World Online anger 90. Nedan följer de arter som Plants of the World anger som giltiga:[4]
Källor
Tryckta källor
- Lagerberg, Torsten, red (1948). Vilda växter i Norden, band 3: Rosaceae - Polemoniaceae (2., omarb. och utök. uppl.). Stockholm: Natur och kultur. Libris 788838
Noter
Externa länkar
