Lockheed F-104 Starfighter

Lockheed F-104 Starfighter
En Lockheed F-104G Starfighter från Norges flygvapen.
Beskrivning
Typ	Jaktflygplan
Besättning	1 eller 2
Första flygning	4 mars 1954
Ursprung	USA
Tillverkare	Lockheed Corporation
Antal tillverkade	2 578
Data
Längd	16,66 meter
Spännvidd	6,36 meter
Höjd	4,09 meter
Vingyta	18,22 m²
Vingprofil	Biconvex 3.36%
Sidoförhållande	2,45
Tomvikt	6 350 kg
Max. startvikt	13 170 kg
Motor(er)	1 × General Electric J79-GE-11A
Dragkraft	48 kN (69 kN med EBK)
Prestanda
Max. hastighet	2 333 km/h
Räckvidd med max. bränsle	670 km
Transporträckvidd	2 623 km
Max. flyghöjd	15 000 meter
Stigförmåga	244 m/s
Dragkraft/vikt:	0,54
Vingbelastning	514 kg/m²
Beväpning & bestyckning
Upphängnings- punkter	7
Fast beväpning	1 × 20 mm M61 Vulcan
Kärnvapen	B28, B43 eller B61
Ritning
En ritning av en Lockeed F-104 Starfighter.
Fotnoter
Källor:[1]

Lockheed F-104 Starfighter, förkortat F-104, är ett amerikanskt jaktflygplan.

Historik

Efter introduktionen satte planet en rad rekord i höjd, stighastighet och hastighetsflygning. Starfighter uppges vara det enda flygplan som samtidigt innehaft alla dessa tre rekord. Planet kom också att licenstillverkas av flera andra tillverkare utöver Lockheed. Det togs i tjänst av USA:s flygvapen 1958, men blev på grund av dålig räckvidd och kapacitet utfasat redan 1967. Trots detta såldes F-104 till en rad andra länder, som Västtyskland, Norge, Kanada och Italien. De flesta av dessa länder använde planet som ett höghastighetsjaktbombplan fram till 1980-talet, trots att detta var en uppgift flygplanet inte konstruerats för. I Italien var F-104 i bruk till 2004.

Påfallande många Starfighterplan havererade vilket kostade över 100 tyska piloter livet, och det västtyska inköpet ledde 1966 till Starfighteraffären där försvarsministern Franz Josef Strauss anklagades för att ha drivit igenom inköpet av en oändamålsenlig flygplanstyp. Anklagelserna om mutor kunde aldrig beläggas. Tio år senare uppmärksammades Starfighter, Strauss och Lockheed i den ännu större Lockheedaffären. Även Prins Bernard av Nederländerna anklagades för att ha tagit mutor av Lockheed för att flygplanet skulle väljas trots att bättre alternativ fanns.

Teknik

F-104 var enmotorigt och konstruerat för överljudshastighet. Det klarade att komma upp i Mach 2. Vingarna var små, vilket gav litet luftmotstånd, men samtidigt gav dålig lyftkraft vid lägre hastigheter. Därför var planet svårt att landa med.

En ovanlig detalj på tidiga versioner var att katapultstolen sköt ut piloten nedåt i stället för uppåt. Anledningen till det var risken att piloten skulle träffas av det höga stjärtpartiet vid en utskjutning. Nackdelen var naturligtvis att man inte kunde använda katapultstolen på låg höjd eller i samband med start och landning. Detta lär ha kostat sammanlagt 21 amerikanska piloter livet när de hamnade i lägen där de hade behövt skjuta ut sig. Konstruktionen ändrades på senare tillverkade plan när man fick tillgång till en kraftfullare katapultstol som klarade av att skjuta piloten över stjärtfenan.

Bilder

• 
  Amerikansk XF-104.
• 
  Tjeckisk F-104G.
• 
  Tysk F-104G.
• 
  Amerikansk F-104C.
• 
  En F-104J från Taiwans flygvapen.
• 
  Instrumentbräda i en Lockheed F-104 Starfighter.

Se även

• Lockheedaffären

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Lockheed F-104 Starfighter.

Källor

Noter

1. Francillon, René J. (1987). Lockheed Aircraft since 1913. London: Putnam Aeronautical Books. sid. 328–350. ISBN 0-85177-805-4