Lepidocrocit

Lepidocrocit
Ett prov av lepidocrocit
Kategori	Oxidmineral
Strunz klassificering	4.FE.15
Kemisk formel	γ-FeO(OH)
Färg	Rubinröd till rödbrun, ljusrödaktig till röd-orange i genomsläppt ljus, gråvit i reflekterat ljus
Förekomstsätt	Tillplattade fjäll aggregerade i plumusgrupper och rosetter; massiva, bladade till fibrösa eller glimmeraktiga
Kristallstruktur	Ortorombisk
Spaltning	Perfekt på {010}
Hårdhet (Mohs)	5
Glans	Submetallisk
Refraktion	nα = 1,940 nβ = 2,200 nγ = 2,510
Ljusbrytning	Biaxial (-)
Dubbelbrytning	δ = 0,570
Pleokroism	Stark; X = färglös till gul; Y = orange, gul, mörkröd-orange; Z = orange, gul, mörkare röd-orange
Transparens	Transparent
Streckfärg	Matt orange
Specifik vikt	4
Referenser	[1][2][3]

Lepidocrocit eller lepidokrokit, även kallad esmeraldit eller hydrohematit, är en järn(III)oxid med formeln γ-FeO(OH), som är mindre vanlig än dess nära släkting goethit, α-FeO(OH), med samma kemiska formel men med en annan kristallstruktur. Lepidocrocite har en ortorombisk kristallstruktur, en Mohs hårdhet på 5, en specifik vikt på 4, en submetallisk lyster och gulbrun streckfärg. Den är röd till rödbrun och bildas när järnhaltiga ämnen rostar under vattnet.

Lepidocrocit beskrevs första gången 1813 med fynd från Zlaté Hory polymetalliska malmfyndighet i Mähren, Tjeckien. Namnet kommer från grekiskans lipis för fjäll och krokis för fiber.

Struktur

Strukturen hos lepidocrocit liknar den böhmitstruktur som finns i bauxit och består av skiktade järn(III)oxidoktaedrar bundna genom vätebindning via hydroxidskikt. Denna relativt svagt bundna skiktning står för mineralets fjällande form.

Skiktad kristallstruktur av lepidocrocit. Järnatomer visas som bruna sfärer, gittersyre som röda sfärer och hydroxylsyre som magenta sfärer. Väteatomer visas inte.

Förekomst

Lepidokrocit finns vanligtvis i vittring av primära järnmineraler och i järnmalmsfyndigheter. Det kan ses som rostskal inuti gamla stålvattenrör och vattentankar. Den kan framför allt bildas i blöta miljöer med omväxlande oxidation – reduktion. Snabb oxidation av Fe^2+ tycks gynna bildandet av lepidocrocit. Lepidocrocit är också tillsammans med bland annat goethit och magnetit/maghemit en vanlig beståndsdel i rost. Precis som goethit utgörs lepidocrocit av små partiklar med en stor specifik yta.

Se även

• Lista över mineral

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lepidocrocite, 8 april 2024.

• Lepidocrocite and Boehmite Structure, Steven Dutch, 8 mars 2002.

Noter

1. Webmineral data
2. Mindat with locality data
3. ”Handbook of Mineralogy”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924140303/http://www.handbookofmineralogy.com/pdfs/lepidocrocite.pdf. Läst 2 juni 2024. 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Lepidocrocit.
• http://www.webmineral.com/data/Lepidocrocite.shtml