Lauri Luoto
Lauri Luoto, egentligen Väinö Lauri Sjögren, född 10 augusti 1886 i Längelmäki, avrättad 9 februari 1938 utanför Petrozavodsk, var en finländsk författare.[1] Som ung emigrerade Luoto till USA, där han försörjde sig som gruvarbetare och skogshuggare. Han återvände till Finland och stred för de röda i inbördeskriget. 1918 flydde han till Ryssland och försökte återvända till USA igen. Under det pågående ryska inbördeskriget hade emellertid de vita kontrollen över transsibiriska järnvägen, så Luoto måste kvarstanna i Ryssland. På 1920-talet bosatte han sig i Karelen. Hans omfattande äventyrsromaner publicerades dock endast i USA, vilket delvis berodde på deras borgerliga stil. I den biografiska artikeln i Sovjetunionens litteraturencyklopedi från 1932 kritiseras Luoto just för sitt ambivalenta författarskap. Tre av hans pjäser sattes upp på Petrozavodsks finska teater mellan 1931 och 1935.[2] Luoto arresterades första gången 1935 under stora utrensningen. I elva månader satt han internerad i Spalernayafängelset i Leningrad innan han fick återkomma till Petrozavodsk, då märkbart fysiskt försvagad.[3] Med den antifinska politiken som bedrevs i Karelen efter avpolletteringen av Edvard Gylling och Kustaa Rovio förbjöds finska språket och författare förföljdes. Kolleger som Jalmari Virtanen och Eemeli Parras förvisades eller sköts.[4] Luoto arresterades ånyo den 22 september 1937 och dömdes till döden enligt strafflag 58/10 den 27 januari 1938. Han arkebuserades i februari utanför Petrozavodsk. Luoto är postumt rehabiliterad från sin dom.[1] Referenser
|