Kyrning

Kyrning (eller Kjørning) är namnet på fyra danska uradliga ätter från Jylland och Halland, vilka förde sex olika vapen och samtliga på svärdssidan var utslocknade senast 1568.

Kyrning [I]

Kyrning med en örn i vapnet är känd 1298 genom Niels Kyrning och hans Kirstine och var de först kända med namnet Kyrning.

Vapen: en örn med utvikta vingar på en sköld med okänd tinktur.

Kyrning [II]

Kyrning [II]
Vapen för Kyrning med fallande sjöblad i okänd tinktur
Känd sedan1272
SätesgårdFärlöv i Färlövs socken
Danmark Adel i Danmark
NaturaliseradUradel
VärdighetRiddare
† Utslocknad i Danmark
Utslocknad1503
SpinnsidanIngegerd Pedersdatter

Kyrning med tre sjöblad i vapnet var en dansk uradelsätt från Halland känd från 1272 genom Nils Knudsen ’Hallandsfar’. Han dömdes 1287 fredlös för delaktighet i dråpet på konung Erik Klipping och flydde därefter till Norge. År 1295 fick han lov att återvända till Danmark, men dömdes 1305 ånyo skyldig till nämnda dråp.[1] Han var nära knuten till ätten Porse och tog sitt vapen med tre sjöblad från dem, men härstammade säkerligen inte från ätten Kyrning. Finn Gaunaa har antagit att Knud Nielsen i Halland var fader till Niels Knudsen och Peder Porse (död efter 1287).

Vapen: tre fallande sjöblad på en sköld med okänd tinktur.[2]

Två medlemmar av ätten är kända från 1348 vilka förde ett vapen med ekblad.

Vapen: en kluven sköld med dexter i grönt och sinister i silver, med tre eklöv i motsatta tinkturer.[3]

Ätten utslocknade efter 1503 med Ingegerd Pedersdatter (känd 1430–1503) fru till Färlöv i Färlövs socken, gift före 1459 med Ture Tureson Bielke av Åkerö.[4][5]

Kyrning [III]

Kyrning [III]
Vapen för Kyrning med fallande blå sjöblad
Känd sedan1348
Danmark Adel i Danmark
NaturaliseradUradel
VärdighetRiddare
† Utslocknad i Danmark
Utslocknad1524
SvärdssidanAnders Madsen Bang

Dansk uradel känd från 1348 i Skåne.

Vapen: tre blå fallande sjöblad på en sköld i guld.

I Sankt Petri kyrka (Klosterkyrkan) i Ystad finns en sköld uppsatt med ättens vapen.[6]

Jan Raneke separerade ätten Kyrning [II] i ytterligare en gren som han kallade Bussjö-ätten, eftersom den hade sin sätesgård i Bussjö i Bromma socken, norr om Ystad.[7] Ättemedlemmar har även kallats Madsen och en medlem Bang.[8]

Vapen: tre röda fallande sjöblad på en sköld i silver.

Ätten utslocknade på svärdssidan med Anders Madsen Bang (känd 1460–1524) herreman tillLövestad i Skåne och gift med Sophie Ditlevsdatter Daa (död efter 1519).

Kyrning (Myre)

Kyrning (Myre)
Känd sedan1488
Danmark Adel i Danmark
Naturaliseraduradel
† Utslocknad i Danmark
Utslocknad1606
SvärdssidanGjord Poulsen Kyrning (Myre), till Møllerup
SpinnsidanKirsten Gjordsdatter till Duveke

Kyrning (Myre) var en eller två ätter först känd genom Peder Kyrning och hans son Jens Pedersen till Dømmestrup, skriven 1488 till Våxtorps socken i Halland.[9]

Vapen: en kluven sköld, dexter i silver, sinister i blått, belagd med en i motsatta färger kluven stjärna.

En vapensköld finns återgiven med tinktur i Alslev Kyrka på Falster.[10] Ätten hade ett herresäte på Kærgård i Nørre Omme socken på Jylland.

Gjord Poulsen Kyrning (Myre), til Møllerup (efter 1558) är den sist kände medlemmen på svärdssidan.[11]

Oklarheter

Flera senare ätter som Stjärna, Kopparbergsätten och Stiernhielm, har gjort anspråk på härstamning från ätt Kyrning (Myre), men det finns inget belägg för detta enligt Sveriges Riddarhus.[12]

Referenser

Källor

  • Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. ’’Danmarks Adels Aarbog’’. Dansk Adelsforening, DAA 1901 s 229. Rättelser i DAA 1906 s 501; 1923 s 552; 1936 s 122
  • Henry Petersen’’Danske Adelige Sigiller fra det XIII og XIV aarhundrede’’. Köpenhamn 1897
  • 1000 Adelsvåben fra middelalderen hemsida

Noter

[10]

  1. ^ Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. ’’Danmarks Adels Aarbog’’. Dansk Adelsforening, DAA 1901:221
  2. ^ Sven Tito Achen. Danske Adelsvåbener. En heraldisk nøgle. Politikens Forlag. København 1973
  3. ^ Sven Tito Achen. ’’Danske adelsvåbener, en heraldisk nøgle’’. 1973
  4. ^ Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. ’’Danmarks Adels Aarbog’’. Dansk Adelsforening, DAA 1901:223
  5. ^ Gustaf Elgenstierna. ’’Det Svenska Riddarhuset Stamtavlor’’. Adliga ätten Bielke Af Åkerö, nr 8, TAB. 16
  6. ^ Ohlsson, Anders. ’’Små bröder och stora män : om Ystads franciskankonvent och några medeltida skånska aristokrater’’ 2017 [1]
  7. ^ Raneke, Jan (1982-1985). Svenska medeltidsvapen. Bodafors: Doxa. Libris 336416 
  8. ^ Achen, DAA, Raneke, Fra Arkiv og Museum 2.1.271 1925
  9. ^ Stamtavla i ’’Danmarks Adels Aarbog’’. Dansk Adelsforening, DAA 1901 s 229 Rättelser i DAA 1906 s 501; 1923 s 552; 1936 s 122
  10. ^ [a b] ”1000 Adelsvåben fra middelalderen - 1,000 Medieval coats of arms - 1000 Adelswappen vom Mittelalter”. www.danbbs.dk. Arkiverad från originalet den 26 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180226091915/http://www.danbbs.dk/~stst/slaegt_adelsvaaben/0_adelsvaaben.htm. Läst 13 juni 2020. 
  11. ^ Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen. Danmarks Adels Aarbog. Dansk Adelsforening, DAA 1901:230, 2)
  12. ^ ”Stiernhielm”. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200804195613/https://www.riddarhuset.se/att/stiernhielm/. Läst 7 mars 2020.