Kurdiska inbördeskrigetKurdiska inbördeskriget eller Brodersmordkriget (kurdiska: Şerê birakujî),[1][2] var en blodig väpnad konflikt som ägde rum 1994–1997 i Irakiska Kurdistan. Den ena sidan i striderna bestod av kurdiska regeringstrupper, ledda av president Massoud Barzani tillhörande Kurdistans demokratiska parti (KDP). Den andra sidan leddes av Jalal Talabani, ledare för Kurdistans patriotiska union (PUK).[1][2] Under konfliktens gång drogs kurdiska grupperingar från Iran och Turkiet, såväl som iranska, irakiska och turkiska styrkor, in i striderna, med ytterligare inblandning från amerikanska styrkor.[2][3] Upp till 5 000 kurder stupade i konflikten.[4] I september 1998 undertecknade Barzani och Talabani det USA-medlade Washingtonavtalet, ett formellt fredsavtal.[1] I avtalet kom parterna överens om att dela intäkter och makten samt att neka den turk-kurdiska rörelsen PKK att använda irakiska Kurdistan som basområde och inte tillåta irakiska trupper in i de kurdiska regionerna.[1][2] Kriget fick senare namnet brodersmordkriget vilket refererar till att två kurdiska bröder (KDP och PUK) försökte förgöra varandra. Referenser
|