|
Krushuvad pelikan
Krushuvad pelikan[2] (Pelecanus crispus) är en fågel i familjen pelikaner inom ordningen pelikanfåglar som förekommer fläckvist från östra Medelhavsområdet österut till Kina.[3] UtseendeKrushuvad pelikan är en mycket stor fågel, ännu större än vit pelikan med en längd på 160–180 centimeter och en vingbredd på 270–320 centimeter. I grunden är den i övrigt likartad, men skiljer sig på krusiga nackfjädrar (därav namnet), mer gråvit fjäderdräkt, grå istället för rosa fötter och under häckningstid tydligt orangeröd strupsäck. I flykten syns den i det närmaste helljusa vingundersidan med bara svarta vingspetsar. Lätena är dåligt kända och lika vit pelikan, men är ljusare.[4] Utbredning och systematikUtbredningsområdet är fragmenterat. Den häckar lokalt i södra Eurasien, från sydöstra Europa till Centralasien och österut till Xinjiang och Mongoliet, och söderut till Iran.[5] I Europa häckar den i Montenegro, Albanien, Grekland, Rumänien, Bulgarien, Georgien, Armenien och Ryssland.[1]  Den är till största delen en kortflyttare men uppträder vintertid så långt söderut som Indien.[3][4] Den har introducerats till en rad länder.[5] Europeiska häckfåglar övervintrar i östra Medelhavsområdet, ryska och centrasiatiska i Iran, Irak och Indien samt de mongoliska utmed Kinas östkust, inklusive Hongkong.[1] Tidigare behandlades den ofta som underart till fläcknäbbad pelikan (Pelecanus philippensis). EkologiKrushuvad pelikan häckar i grunda sjöar och våtmarker. Den bygger ett plattformsliknande bo direkt på marken och lägger i genomsnitt två ägg per kull.[5] Kullar med ett till sex ägg förekommer.[5] Äggen ruvas i 30–32 dagar och efter kläckningen tar båda föräldrarna hand om ungarna.[5] Fågeln lever nästan uteslutande av fisk, framför allt karp, abborre, sarv, mört och gädda i färskvattensjöar samt ålar, smörbultar, multfiskar och räkor i brackvattenmiljöer.[1] I den stora häckningskolonin Mikri Prespa i Grekland intar den huvudsakligen den endemiska karpfisken Alburnus belvica.[1] Hot och statusDen globala populationen minskade dramatiskt under 1900-talet på grund av utdikning av våtmarker, jakt och störning.[5] Vissa populationer har dock ökat i antal på sistone, så pass att internationella naturvårdsunionen IUCN numera kategoriserar fågeln som nära hotad (NT).[1] Studier från 2017 uppskattar världspopulationen till 11.400-13.400 vuxna individer. Bilder
Referenser
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.jpg)
_immature_(20633157536).jpg)
