Kristen anarkismKristen anarkism är en ideologisk inställning som kombinerar anarkismens förkastande av hierarkier och förtryck med kristen tradition. Begreppet myntades 1894 i en recension av Lev Tolstojs bok Guds rike finns inom dig (1894).[1] Den kristna anarkismen står närmare anarkokommunismen än individualanarkismen[2] och knyts ofta till den pacifistiska traditionen genom tänkare som Henry David Thoreau, Lev Tolstoj, Dorothy Day och Jacques Ellul. HistoriaDen kristna anarkismen har sin utgångspunkt bland annat i Bibelns berättelser. En av nyckeltexterna är berättelsen om när Israels folk ber profeten Samuel om att få en kung, trots Guds ovilja och profetens varningar om kungars maktmissbruk och förtryck.[3] Berättelsen om Jesus och hans undervisning i framförallt Bergspredikan är också central för ideologin.[4] I efterbiblisk tid har anarkistiska karaktärsdrag gestaltats hos en rad olika kristna rörelser. Bland dessa utmärker sig särskilt den döparrörelse som växte fram under 1500-talet i det Tysk-romerska riket. Personer i rörelsen kallades av dess antagonister för anabaptister, och i rörelsen fanns flera grupperingar med kommunalistiska tendenser,[5] bland annat Hutteriterna. Gemensamt för flera anabaptistiska grupperingar var att de vägrade delta i statens våldsutövande och blev för detta ställningstagande ofta förföljda och avrättade.[6] Den engelska gruppen Diggers var en protestantisk anarka-kommunistisk rörelse i England under åren 1649-50. Idag finns en rad olika anarkistiska strömningar inom och utanför den etablerade kyrkan. Däribland Catholic Worker-rörelsen,[7] den antiauktoritära och ledarlösa Kväkarrörelsen och de ryska dukoborzerna. Bibliografi
Se ävenReferenser
Externa länkar
|