- För andra betydelser, se Kommunallagen.
Kommunallagen är en finsk lag som reglerar kommunernas organisation, kommunernas uppgifter och sättet att styra kommunerna. Lagen har reformerats i många omgångar. En ny lag har ersatt den gamla 1917, 1931, 1948, 1976, 1995 och 2015, då den nu gällande lagen stiftades. Även därefter har betydande ändringar gjorts i lagen.
Lagen fastställer bland annat kommunens, fullmäktiges och andra kommunala institutioners uppgifter, invånarnas möjligheter att delta och påverka, kommunens beslutsfattande och förvaltning, kommunens ekonomi och möjlighet till överklagande av kommunstyrelsens beslut.[1]
Kommunallagen och dess föregångare
En stor del av bestämmelserna i lagen från 2015 började gälla från början av den nya kommunalvalsperioden den 1 juni 2017.[2] Den är en allmän lag om kommunförvaltningens organisation och ekonomi.[3]
Lagarna om kommuner listas nedan i den äldsta lagen från 1865 till den viktigaste lagen från 2015. Källan till detta avsnitt är den årliga publikationen av Finlands stadgar och dess föregångare, Finlands stadgar samling.[förtydliga] Numret på handlingen leder till en mer exakt källa.
- Förordningen om kommunalförvaltning på landet (4/1865) trädde i kraft den 6 maj 1865. Antagen den 12 februari 1865. Denna fastställde att varje socken/församling på landet skulle utgöra en egen kommun.
- Förordningen om kommunalförvaltning i stad (40/1873) trädde i kraft i början av 1875. I denna fastställdes att varje stad skulle utgöra en egen kommun. Det ansågs inte önskvärt att förena stads- och landskommun under gemensam kommunalförvaltning, men detta kunde i undantagsfall ske med senatens tillstånd.
- Förordningen om kommunalförvaltning på landet (21/1898) trädde i kraft i början av 1899. Även denna stadgade att varje församling på landet skulle utgöra en egen kommun.
- Förordningen angående ordnande i särskilda fall av samhällen på landsbygden med sammanträngd befolkning (21/1898) trädde i kraft i början av 1899.
- Kommunallagen för städerna (108/1917) trädde i kraft i början av 1918.[a]
- Kommunallagen för landskommunerna (108/1917) trädde i kraft i början av 1918. Även i denna sägs att varje församling på landet skulle utgöra en egen kommun.[b]
- Lagen om samhällen på landsbygden med sammanträngd befolkning (185/1931) trädde i kraft i början av 1932. Statsrådet kunde inrätta samhällen med sammanträngd befolkning på landet, vilka inte utgjorde självständig kommun. Lagen upphävde förordningen angående ordnande i särskilda fall av samhällen på landsbygden med sammanträngd befolkning (21/1898).
- Kommunallagen (642/1948) gällde landskommuner, städer och köpingar. Lagen trädde i kraft i början av 1949 och upphävde kommunallagen för landskommunerna (108/1917) och kommunallagen för städerna (108/1917 – tidigare angavs Finlands författningssamlings häftesnummer, inte den enskilda lagens nummer), förordningen om kommunalförvaltning i stad (40/1873), förordningen om kommunalförvaltning på landet (21/1898), lagen om samhällen på landsbygden med sammanträngd befolkning (185/1931) och lagen om lättnader vid erläggandet av skatter och krigslån i vissa fall (129/1945)[ifrågasatt uppgift].
- Kommunallagen (953/1976) trädde i kraft i början av 1977. Den gällde i såväl landskommuner som städer och genom § 152 ombildades köpingarna till städer den 1 januari 1977.
- Kommunallagen (365/1995)[c] trädde i kraft den 1 januari 1995. Den upphävde kommunallagen från 1976.
- Kommunallagen (410/2015)[d] trädde i kraft den 1 januari 2015. Den upphävde kommunallagen från 1995.
Anmärkningar
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia, Kuntalaki, 17 november 2020.
Källnoter
Externa länkar
