Knight Rider

Knight Rider
Knight Rider.svg
OriginaltitelKnight Rider
GenreAction
Drama
Äventyr
Skapad avGlen A. Larson
MedverkandeDavid Hasselhoff
Edward Mulhare
Patricia McPherson
Rebecca Holden
Peter Parros
BerättarröstRichard Basehart
MusikGlen A. Larson
Don Peake
Stu Phillips
Antal avsnitt90
Längd (per avsnitt)cirka 50 minuter
Antal säsonger4
LandUSA USA
SpråkEngelska
Produktion
ProduktionsbolagUniversal
Sändning
OriginalkanalNBC[1]
Originalvisning26 september 1982–4 april 1986
Bildformat480i (SDTV)
LjudformatMono (säsong 1-3)
Stereo (säsong 4)
StatusNerlagd
Kronologi
UppföljareKnight Rider (2008)
Externa länkar
IMDb
För TV-serien från 2008, se Knight Rider (2008). För TV-spelet, se Knight Rider (datorspel).

Knight Rider var en amerikansk TV-serie med David Hasselhoff i huvudrollen. Serien hade premiär den 26 september 1982 och det sista avsnittet visades den 4 april 1986. När den först sändes i SVT under 1980-talet kallades den Nattens riddare.

Serien handlade om Michael Knight (David Hasselhoff), en slags nutida "riddare" – och engelska knight betyder just 'riddare' – som körde en smart och avancerad bil med egen intelligens. Serien skapades och producerades av Glen A. Larson och var inspirerad av genren high-tech-brottbekämparserie. "Jag ville göra The Lone Ranger fast med en bil, en slags scifi-sak, med westernstuk" sa Larson i en intervju. Den blev snabbt en stor hit.

År 2008 utkom en nyinspelning av TV-serien, Knight Rider, med Justin Bruening i huvudrollen.

Handling

Seriens huvudperson är Michael Knight, en kriminalagent som förklarats död (hette då Michael Long), men som fått både ett nytt ansikte och en ny identitet. Hans uppdrag: att bekämpa brottsligheten med hjälp av en artificiellt intelligent, talande bil vid namn K.I.T.T. ("Knight Industries Two Thousand"), som är intill förväxling lik en Pontiac Trans-Am. Denna bil är utrustad med högteknologiska tillbehör och en egen personlighet. I rättvisans namn far de runt för att sätta dit dem som anser sig stå över lagen.

Skådespelare

  • David Hasselhoff - Michael Knight
  • William Daniels (röst) - K.I.T.T (Knight Industries Two Thousand), den självstyrda/artificiellt intelligenta bilen som är Michael Knights partner.
  • Edward Mulhare - Devon Miles: Ledaren för FLAG (Foundation for Law And Government), och Michael Knights chef.
  • Patricia McPherson - Bonnie Barstow (säsong 1, 3–4): K.I.T.T:s huvudmekaniker och Michaels romantiska intresse.
  • Rebecca Holden - April Curtis (säsong 2): K.I.T.T:s huvudmekaniker. Karaktären togs bort när Patricia McPherson återvände.
  • Peter Parros - Reginald Cornelius III (RC3) (säsong 4): Förare av FLAG:s mobila enhet, och Michael och K.I.T.T:s tillfälliga sidperson. Han kör även Devon Miles lastbil.
KITT

Säsonger

Säsong 1

Den första säsongen sändes mellan 26 september 1982 och 6 maj 1983 i 22 avsnitt med David Hasselhoff, Edward Mulhare, Patricia McPherson, med flera i rollerna.[2]

  • Avsnitt 1–2: Knight of the Phoenix (pilotavsnitt, cirka 1 timme 35 minuter)
  • Avsnitt 3: Deadly Maneuvers
  • Avsnitt 4: Good Day at White Rock
  • Avsnitt 5: Slammin’ Sammy’s Stunt Show Spectacular
  • Avsnitt 6: Just My Bill
  • Avsnitt 7: Not a Drop to Drink
  • Avsnitt 8: No Big Thing
  • Avsnitt 9: Trust Doesn't Rust
  • Avsnitt 10: Inside Out
  • Avsnitt 11: The Final Verdict
  • Avsnitt 12: A Plush Ride
  • Avsnitt 13: Forget Me Not
  • Avsnitt 14: Hearts of Stone
  • Avsnitt 15: Give Me Liberty… or Give Me Death
  • Avsnitt 16: The Topaz Connection
  • Avsnitt 17: A Nice, Indecent Little Town
  • Avsnitt 18: Chariot of Gold
  • Avsnitt 19: White Bird
  • Avsnitt 20: Knight Moves
  • Avsnitt 21: Nobody Does It Better
  • Avsnitt 22: Short Notice

Säsong 2

Den andra säsongen sändes mellan 2 oktober 1983 och 27 maj 1984 i 24 avsnitt med David Hasselhoff, Edward Mulhare, Rebecca Holden, med flera i rollerna.[2]

  • Avsnitt 1–2: Goliath (23–24; dubbelavsnitt, cirka 1 timme 35 minuter)
  • Avsnitt 3: Brother’s Keeper (25)
  • Avsnitt 4: Merchants of Death (26)
  • Avsnitt 5: Blind Spot (27)
  • Avsnitt 6: Return to Cadiz (28)
  • Avsnitt 7: K.I.T.T. the Cat (29)
  • Avsnitt 8: Custom K.I.T.T. (30)
  • Avsnitt 9: Soul Survivor (31)
  • Avsnitt 10: Ring of Fire (32)
  • Avsnitt 11: Knightmares (33)
  • Avsnitt 12: Silent Knight (34)
  • Avsnitt 13: A Knight in Shining Armor (35)
  • Avsnitt 14: Diamonds Aren't a Girl's Best Friend (36)
  • Avsnitt 15: White-Line Warriors (37)
  • Avsnitt 16: Race for Life (38)
  • Avsnitt 17: Speed Demons (39)
  • Avsnitt 18–19: Goliath Returns (40–41; dubbelavsnitt, cirka 1 timme 35 minuter)
  • Avsnitt 20: A Good Knight's Work (42)
  • Avsnitt 21–22: Mouth of the Snake (43–44; dubbelavsnitt, cirka 1 timme 35 minuter)
  • Avsnitt 23: Let It Be Me (45)
  • Avsnitt 24: Big Iron (46)

Säsong 3

Den tredje säsongen sändes mellan 30 september 1984 och 5 maj 1985. I rollerna förekom David Hasselhoff, Edward Mulhare, Patricia McPherson, med flera.[2]. Siffror inom parentes är episodnummer räknat från första säsongen.

  • Avsnitt 1–2: Knight of the Drones (47–48; dubbelavsnitt, cirka 1 timme 35 minuter)
  • Avsnitt 3: The Ice Bandits (49)
  • Avsnitt 4: Knights of the Fast Lane (50)
  • Avsnitt 5: Halloween Knight (51)
  • Avsnitt 6: K.I.T.T. vs. K.A.R.R. (52)
  • Avsnitt 7: The Rotten Apples (53)
  • Avsnitt 8: Knight in Disgrace (54)
  • Avsnitt 9: Dead of Knight (55)
  • Avsnitt 10: Lost Knight (56)
  • Avsnitt 11: Knight of the Chameleon (57)
  • Avsnitt 12: Custom Made Killer (58)
  • Avsnitt 13: Knight by a Nose (59)
  • Avsnitt 14: Junk Yard Dog (60)
  • Avsnitt 15: Buy Out (61)
  • Avsnitt 16: Knightlines (62)
  • Avsnitt 17: The Nineteenth Hole (63)
  • Avsnitt 18: Knight & Knerd (64)
  • Avsnitt 19: Ten Wheel Trouble (65)
  • Avsnitt 20: Knight in Retreat (66)
  • Avsnitt 21: Knight Strike (67)
  • Avsnitt 22: Circus Knights (68)

Säsong 4

Denfjärde och sista säsongen sändes mellan20 september 1985 och 4 april 1986 i 22 avsnitt med David Hasselhoff, Edward Mulhare, Patricia McPherson, med flera i rollerna.[2] Siffror inom parentes är episodnummer räknat från första säsongen.

  • Avsnitt 1–2: Knight of the Juggernaut (69–70; dubbelavsnitt, cirka 1 timme 35 minuter)
  • Avsnitt 3: KITTnap (71)
  • Avsnitt 4: Sky Knight (72)
  • Avsnitt 5: Burial Ground (73)
  • Avsnitt 6: The Wrong Crowd (74)
  • Avsnitt 7: Knight Sting (75)
  • Avsnitt 8: Many Happy Returns (76)
  • Avsnitt 9: Knight Racer (77)
  • Avsnitt 10: Knight Behind Bars (78)
  • Avsnitt 11: Knight Song (79)
  • Avsnitt 12: The Scent of Roses (80)
  • Avsnitt 13: Killer K.I.T.T. (81)
  • Avsnitt 14: Out of the Woods (82)
  • Avsnitt 15: Deadly Knightshade (83)
  • Avsnitt 16: Redemption of a Champion (84)
  • Avsnitt 17: Knight of a Thousand Devils (85)
  • Avsnitt 18: Hills of Fire (86)
  • Avsnitt 19: Knight Flight to Freedom (87)
  • Avsnitt 20: Fright Knight (88)
  • Avsnitt 21: Knight of the Rising Sun (89)
  • Avsnitt 22: Voo Doo Knight (90)

TV och hemvideo

Svensk TV

Knight Rider hade svensk TV-premiär i TV2 den 9 juni 1986[3] och sändes i TV3 under 1990-talet. Det finns nya Knight Rider, Knight 3000 visas i TV6.

Hemvideo

Nedan återfinns seriens utgivningsplan på DVD. Observera att denna releaseplanen endast är preliminär och kan när som helst ändras från filmbolagets sida.

Säsong Region 1 Region 2 Region 2, svensk utgåva
Knight Rider säsong 1 8 juni 2004 13 september 2004 24 november 2004
Knight Rider säsong 2 12 april 2005 4 juli 2005 10 augusti 2005
Knight Rider säsong 3 31 januari 2006 22 maj 2006 30 juli 2008
Knight Rider säsong 4, final season! 4 april 2006 18 september 2006 18 februari 2009
Knight Rider – The Complete series: säsong 1–4 21 oktober 2008 13 november 2006

Se även

Källor

Fotnoter

  1. ^ Vincent Terrace, ”5043 Knight Rider”, Encyclopedia of Television Shows, 1925 through 2010, McFarland & Company, 30 oktober 2011, ISBN 978-0-7864-6477-7.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] ”Knight Rider Classic” (på engelska). NBC. http://www.nbc.com/classic-tv/knight-rider-classic. Läst 17 juni 2016. 
  3. ^ ”Nattens riddare”. Svensk mediedatabas. http://smdb.kb.se/catalog/search?q=%22Nattens+riddare%22+typ%3Atv&sort=OLDEST. Läst 17 juni 2016. 

Externa länkar