Namnet kommer av Kinne härad. Tidigare har den haft noanamnenKinnebonde eller Bonden, då det ansågs att sjöfarare som uttalade det rätta namnet skulle råka ut för oväder och skeppsbrott.[1]
Natur
Tack vare sin kalkrika berggrund har Kinnekulle en rik flora och fauna. Kända lokaler är Munkängarna med sin ramslök och murgröna, Österplana hed med sina orkidéer och den så kallade Kleven, en del av berget där det stiger brant. Kinnekulle ligger inom område av riksintresse för naturvården och omfattas också av Natura 2000.
Industri
På Kinnekulle har sedan medeltiden sten från berget använts för olika ändamål. Tidigt tillverkades huggen sten och bränd kalk. Under 1800-talets senare hälft industrialiserades stenhuggerierna, men nu återstår endast ett stenhuggeri med kommersiell drift (Thorsbergs Stenhuggeri AB). Råbäcks mekaniska stenhuggeri lades ned 1970, men har bevarats som ett arbetslivsmuseum.
Även kalkbränningen industrialiserades under det sena 1800-talet och totalt tillkom ett tjugotal olika kalkbruk på Kinnekulle. Alla dessa är nu nedlagda. Ett av de största och äldsta bruken var Råbäcks kalkbruk, som nu har gjorts tillgängligt för besökare med skyltar och vandringsled.
Skifferolja utvanns tidvis ur alunskiffer på olika ställen på Kinnekulle mellan 1894 och 1946. I särklass störst tillverkning hade Flottans Skifferoljeverk i Kinne-Kleva. En annan industri baserad på alunskiffer var Hönsäters alunbruk, som drevs mellan 1767 och 1856.
I Hällekis fanns Hellekis cementfabrik mellan 1892 och 1978. Fabrikens stora stenbrott har omvandlats till en konstgjord sjö.
Kinnekulle är sedan länge ett mycket populärt turistmål med sin kombination av natur- och kulturupplevelser. Kinnekulle vandringsled är en 45 km lång led runt berget och naturvårdsområdet.
Nära Husaby finns Lasses Grotta där jägaren Lasse i Berget och hans fru Inga bodde i 30 år. Grottan finns bevarad och är ett populärt turistmål.