Khirbat al-Minya
Khirbat al-Minya (även Qasr al-Minya, Ayn Minyat Hisham, Hurvat Minim och Horvat Minnim,[1] hebreiska חורבת מנים) är en ökenborg[2] i norra[3] Israel.[4] Det är ett av de kvarvarande ökenslotten i Israel. Byggnaden och området är upptagen på Unescos[5] lista över tentativa världsarv. Khirbat och Qasr betyder palats eller borg. ByggnadenÖkenslottet ligger i mehoz Norra distriktet cirka 150 km nordöst om staden Tel Aviv och cirka 2 km sydväst om Kafarnaum. Slottet ligger i det historiska landskapet Galileen vid Gennesaretsjöns nordvästra[2] del cirka 250 meter från stranden, det mesta av byggnaderna ligger i ruiner. Byggnadskomplexet täcker cirka 5000 kvadratmeter[1] och ägs formellt av den romersk-katolska organisationen Deutscher Verein vom Heiligen Lande (DVHL, German Association of the Holy Land). Byggnaden är huvudsakligen uppfört i kalkstenblock,[3] basaltblock och tegelsten med en omgivande mur och 4 rundade[5] hörntorn.[2] Hela byggnaden mäter cirka[3] 66 meter x 73 meter[1] och är utsmyckad med detaljerade stendekorationer, välvda tak och mosaiker. Byggnaden har en entréportal på den östra[1] sidan[5] omgiven av 2 torn[3] och på borggården finns kolonnader,[3] huvudbyggnaden och småhus[2] (s.k. bayts) med varierande antal rum vardera, audienshallen är konstruerad som en tredelad absid. I den sydöstra delen finns en moské[5] indelad i 12 bays;[3] moskén anses vara den äldsta bevarade i det Heliga landet.[1] I den norra delen finns ytterligare bostadshus. Cirka 200 nordväst[2] om byggnaden finns lämningar efter ett badhus[5] (så kallat hamam). HistoriaKhirbat al-Minya uppfördes under Umayyadernas[3] kalifat troligen under kalifen Al-Walid I[5] kring år 710 men blev aldrig färdigställd.[4] Bygget var troligen tänkt som ett palats eller en central karavanstation. Kring 1898 omnämndes området av engelske typografen Charles William Wilson i tron att det kunde röra sig om det historiska[2] Capernaum.[5] denna fyndplats upptäcktes dock 1904 lite längre norrut. 1911 inleddes undersökningar av komplexet under ledning av tyske Andreas Evaristus Mader från Görres-Gesellschaft. Åren[1] 1932[2] - 1937 genomförde[4] tyske Alfons Maria Schneider och Oswin Puttrich-Reignard reguljära utgrävningar i området. 1959 inledde fransk-amerikanske Oleg Grabar fortsatta utgrävningar. Några av fynden förvaras idag på Pergamonmuseet i Berlin och på Rockefeller Museum i Östra Jerusalem År 2000[5] uppsattes platsen på Unescos tentativa världsarvslista. Idag är området en nationalpark och förvaltas[1] av Israels natur- och parkmyndighet. 2015[1] inleddes ett restaureringsprojekt i samarbete med Johannes Gutenberg-Universität i Mainz och 2016[4] inleddes ytterligare utgrävningar. Referenser
Externa länkar
|