sv Kejserlig grottsalamander

	Kejserlig grottsalamander; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Groddjur; Amphibia
Ordning	Stjärtgroddjur; Urodela
Familj	Lunglösa salamandrar; Plethodontidae
Släkte	Speleomantes
Art	Kejserlig grottsalamander; S. imperialis
Vetenskapligt namn
	§ Speleomantes imperialis
Auktor	Stefani, 1969
Utbredning
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Kejserlig grottsalamander (Speleomantes imperialis) är ett stjärtgroddjur i familjen lunglösa salamandrar. Arten kallas även Hydromantes imperialis.

Utseende

Arten har brun till svart ovansida med ett spräckligt mönster av gröna, gulbruna eller gula fläckar. Ibland har nacken ett mörkt, V- eller X-format tecken. Buksidan har svarta eller bruna fläckar på ljus botten, som ibland är halvgenomskinlig så inälvorna syns. Honan kan bli upp till 15 cm lång, hanen 13,5 cm. Benen är långa, huvudet hos vuxna hanar har en kindkörtel på vardera sidan.^[2] Populationen öster om Cagliari räknas numera som en egen art, Speleomantes sarrabusensis.^[1]

Utbredning

Den kejserliga grottsalamandern finns endast i provinserna Nuoro, Oristano och Cagliari på centrala och östra Sardinien, Italien.^[1]

Vanor

Arten uppträder i grottor, klippspringor och skogar i närheten av rinnande vatten på upp till 1 170 meters höjd.^[1] Om arten hanteras, ger den ifrån sig en tydlig, stark doft.^[2]

Som alla salamandrar i familjen saknar den lungor, och andas i stället med huden och svalget, som har blodkärlsrika fåror för att underlätta syreupptaget.^[3]

Fortplantning

Litet är känt om parningen, men studier av arten i fångenskap visar att honan lägger ett fåtal ägg på land som kläcks efter ungefär 6 månader. Honan bevakar äggen och lämnar dem bara korta stunder nattetid för att jaga. Ungarna är fullt utvecklade när de kläcks.^[2]

Status

Den kejserliga grottsalamandern betraktas som missgynnad ("NT") på grund av den begränsade populationen och det ringa antalet individer, men själva beståndet är stabilt och är inte hotat förutom en lokal, begränsad biotopminskning och viss illegal insamling. Den är upptagen i EU:s habitatdirektiv (bilaga 4).^[1]

Referenser

^ [a b c d e] Speleomantes imperialis på IUCN:s rödlista, auktorer: Franco Andreone, Roberta Lecis, Paul Edgar, Claudia Corti, Roberto Sindaco, Antonio Romano (2008), besökt 20 juli 2009.
^ [a b c] Arie van der Meijden, Research associate, Museum of Vertebrate Zoology, UC Berkeley (1999-11-30; uppdaterad 2002-05-25). ”Hydromantes imperialis” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. http://amphibiaweb.org/cgi-bin/amphib_query?query_src=aw_lists_alpha_&where-genus=Hydromantes&where-species=imperialis. Läst 20 juli 2009.
^ ”Plethodontidae” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. 2009. http://www.amphibiaweb.org/lists/Plethodontidae.shtml. Läst 21 juli 2009.

[IUCN-1] [a b c d e] Speleomantes imperialis på IUCN:s rödlista, auktorer: Franco Andreone, Roberta Lecis, Paul Edgar, Claudia Corti, Roberto Sindaco, Antonio Romano (2008), besökt 20 juli 2009.

[AW-2] [a b c] Arie van der Meijden, Research associate, Museum of Vertebrate Zoology, UC Berkeley (1999-11-30; uppdaterad 2002-05-25). ”Hydromantes imperialis” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. http://amphibiaweb.org/cgi-bin/amphib_query?query_src=aw_lists_alpha_&where-genus=Hydromantes&where-species=imperialis. Läst 20 juli 2009.

[AWL-3] ”Plethodontidae” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. 2009. http://www.amphibiaweb.org/lists/Plethodontidae.shtml. Läst 21 juli 2009.

[1]

[2]

[3]