Katarina av Lancaster

Katarina av Lancaster
Född31 mars 1373
Hertford[1], Storbritannien
Död2 juni 1418 (45 år)
Valladolid[2]
BegravdCapilla de los Reyes Nuevos (Catedral de Toledo)
Medborgare iKungariket England
SysselsättningRoyal consort of Castile and León
Befattning
Drottninggemål
Regent
Pretender to the Castilian throne
MakeHenrik III av Kastilien
(g. 1388–1406, makas/makes död)[3][4][5]
BarnMaria av Kastilien (f. 1401)[5]
Katerina af Kastilien (f. 1403, 1406 och 1403)[6]
Johan II av Kastilien (f. 1405)[5]
FöräldrarJohan av Gent[5]
Constanza av Kastilien[5]
SläktingarFilippa av Lancaster (syskon)
Henrik IV av England (syskon)
John Beaufort (syskon)
Henrik Beaufort (syskon)
Thomas Beaufort (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Katarina av Lancaster, född 1373, död 1418, var en drottning och förmyndarregent i Kastilien, gift med Henrik III av Kastilien. Hon var 1406–1416 Kastiliens regent som förmyndare för sin son. Hon var även kastiliansk titulärmonark och tronpretendent.[7]

Biografi

Tidigt liv

Hon var dotter till den engelska prinsen Johan av Gent, hertig av Lancaster, och Constanza av Kastilien. Hon kallades från 1369 drottning av Kastilien, då modern hade anspråk på tronen. År 1386 åtföljde hon sina föräldrar, som invaderade Kastilien i allians med Portugal för att hävda anspråk på Kastiliens tron.

Giftermål

År 1387 slöt hennes föräldrar fred med Kastilien och uppgav sina tronanspråk i utbyte mot äktenskap mellan Katarina och Kastiliens tronarvinge. 17 september 1388 gifte sig den femtonåriga Katarina med den nioåriga Henrik och mottog städerna Soria, Almazan, Atienza, Deza, och Molina.

Maken blev monark 1390 och myndig 1393. I september 1390 gav Katarina sitt stöd till påven i Avignon. Henrik dog 1406, då sonen, Johan II av Kastilien, var omyndig.

Regent

I makens testamente utsågs Katarina och hennes svåger Ferdinand I av Aragonien till regenter som gemensamma presidenter för förmyndarrådet. Ferdinand gav Katarina vårdnaden om Johan.

Ferdinand införde lagar som förbjöd judar och muslimer att handla med kristna, vilket hon stödde. Katarina fick personlig kontroll över norra Kastilien och Leon. Hon stödde en allians med England och Portugal och påven Benedikt XIII och protesterade mot konsiliet i Konstanz (1414–1418). Förmyndarregeringen präglades av splittring och konflikt mellan Katarina och Ferdinand och hon stödde sig på hans opposition.

Då Ferdinand dog 1416 var oppositionen i rådet inte längre splittrad mellan dem utan förenade sig mot henne, och hon gav upp vårdnaden om sonen och förlorade makten. Hon drabbades också av en stroke.

Katarina beskrevs under sina sista år som lång, fet och sjuklig, med ljusa färger, dygdig och reserverad, generös och storslagen och med en tendens att skaffa, låta sig påverkas av, och även göra sig av med gunstlingar.

Katarina av Aragonien fick sitt namn efter henne.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Catherine of Lancaster, 18 mars 2010.

Noter

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 12 december 2014.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ Diccionario biográfico español, Real Academia de la Historia, 2011, Diccionario biográfico español-ID: 6644/enrique-iii, läst: 20 maj 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Pero López de Ayala, Crónicas, Imprenta de Don Antonio de Sancha, 1779, s. 280.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  7. ^ MacKay, Angus. Spain in the Middle Ages: From Frontier to Empire, 1000–1500. New York: St. Martin's Press, 1977.

Övriga källor

Företrädare:
Beatrice av Portugal 		Drottning av Kastilien (ej regent)
1390–1406 		Efterträdare:
Maria av Aragonien