sv Kalanderl%C3%A4rka

	Kalanderlärka; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Lärkor; Alaudidae
Släkte	Melanocorypha
Art	Kalanderlärka; M. calandra
Vetenskapligt namn
	§ Melanocorypha calandra
Auktor	Linné, 1766
Utbredning

Kalanderlärka^[2] (Melanocorypha calandra) är en fågel i tättingfamiljen lärkor.^[3] Den förekommer på stäpp och i jordbruksområden i Medelhavsområdet och västra Asien. Arten är talrik men minskar något i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad.

Utseende

Kalanderlärkan är en stor lärka som blir 17,5–20 cm lång. Den har ungefär samma färg som den mark den håller till på, huvudsakligen strimmigt gråbrun på ovansidan och vit på undersidan med stora svarta fläckar på bröstets sidor. När den flyger uppvisar den korta, breda vingar som är mörka under och en kort vit topp på stjärten. Vingarna och stjärten skiljer sig från dess östligare motsvarighet, asiatisk kalanderlärka (Melanocorypha bimaculata).

Läten

Locklätet är ett mycket karakteristiskt nästan fräsande "tschrrryp". Även sånglärkelika "triih" och "tripp-tripp" kan höras. Kalanderlärkans sång liknar sånglärkans, men är något långsammare, mer passerad och med invävda locklätesliknande ljud.

Utbredning och systematik

Fågeln häckar i varmt tempererade länder runt Medelhavet och öster om Turkiet in i norra Iran och södra Ryssland. Längre österut finner man släktingen asiatiska kalanderlärkan (Melanocorypha bimaculata).

Den håller oftast till i den västra delen av sitt utbredningsområde, men den ryska populationen av denna tätting är mer av en flyttfågel som flyttar längre söderut på vintern, ibland så långt som Arabiska halvön och Egypten.

I Sverige är kalanderlärkan en mycket sällsynt gäst och har påträffats 13 gånger fram till och med 2021, med första fyndet 1972 i Vetlanda, Småland.^[4]

Underarter

Hur många underarter kalanderlärkan bör delas in i är omstritt. Tongivande internationella auktoriteterna Clements m.fl. och International Ornithological Congress (IOC) delar in kalanderlärkan i fyra underarter med följande utbredning:^[3]

Melanocorypha calandra calandra – Medelhavsområdet till östra Turkiet, nordvästra Iran, Transkaukasien och Uralbergen
Melanocorypha calandra hebraica – sydcentrala Turkiet, närliggande nordvästra Syrien till Israel, Palestina och västra Jordanien
Melanocorypha calandra gaza – sydöstra Turkiet till östra Syrien, Irak och sydvästra Iran
Melanocorypha calandra psammochroa – norra Irak och norra Iran till Turkmenistan och östra Kazakstan

I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) inkluderas istället gaza och hebraica i nominatformen.^[5] Även svenska BirdLife Sverige följer denna indelning.^[6]

Släktskap

Genetiska studier från 2023 visar att kalandralärkan är systerart till svartlärka, trots namnet ej asiatisk kalanderlärka som istället är systerart till övriga arter i Melanocorypha.^[7]

Biotop, häckning och föda

Kalanderlärkan är en fågel som främst håller till på odlingsmark och stäpp. Den har sina bon på barken och lägger mellan fyra och fem ägg. Födan består till största del av frön, med insekter som tillskott under häckningssäsongen. Kalanderlärkan är en flockfågel då det inte är häckningsperiod.

Status

I Europa beräknas det häckande beståndet till mellan 10,3 och 21,9 miljoner par.^[8] Europa står för 45 % av världsutbredningen, vilket extrapolerat ger preliminärt uppskattat en världspopulation på hela 45–100 miljoner häckande individer. Arten minskar i antal,^[9]^[10], dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar kalanderlärkan som livskraftig.^[1]

Namn

Det svenska trivialnamnet kalanderlärka användes för första gången i Per Olof Gravanders översättning av Buffons Histoire Naturelle och torde därför vara en direktöversättning från franskans alouette calandre. "Kalander-" kommer i sin tur från kalandros, det grekiska namnet på arten.^[11]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Källor

Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 254. ISBN 978-91-7424-039-9

Noter

^ [a b] BirdLife International 2016 Melanocorypha bimaculata . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Kalanderlärka, BirdLife Sverige raritetskatalog.
^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
^ Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095
^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ EBCC. 2015. Pan-European Common Bird Monitoring Scheme. Hämtas från http://www.ebcc.info/index.php?ID=587.
^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Externa länkar

Wikispecies har information om kalanderlärka.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör kalanderlärka.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] BirdLife International 2016 Melanocorypha bimaculata . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[4] Kalanderlärka, BirdLife Sverige raritetskatalog.

[hbwp-5] Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575

[BirdLife-6] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.

[7] Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095

[8] BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

[9] Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[10] EBCC. 2015. Pan-European Common Bird Monitoring Scheme. Hämtas från http://www.ebcc.info/index.php?ID=587.

[11] Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]