Kaarle Krohn

Kaarle Krohn
Född10 maj 1863[1][2]
Helsingfors
Död19 juli 1933 (70 år)
Sammatti, Finland
BegravdSandudds begravningsplats
Medborgare iFinland
Utbildad vidHelsingfors universitet
SysselsättningFörfattare, folklorist[3], litteraturvetare[3], universitetslärare, litterat[4]
ArbetsgivareTartu universitet
FöräldrarJulius Krohn
Emma Sofia Nyberg[5]
SläktingarHelmi Krohn (syskon)
Aino Kallas (syskon)
Utmärkelser
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1921)[6]
Hedersdoktor vid Tartu universitet
Hedersdoktor vid Köpenhamns universitet
Redigera Wikidata

Kaarle Leopold Krohn, född 10 maj 1863 i Helsingfors, död 19 juli 1933 i Sammatti, var en finländsk folklivsforskare och professor i finsk och komparativ folkloristik vid Helsingfors universitet 1898-1928. Han var son till Julius Krohn och bror till Aino Kallas och Ilmari Krohn.

Biografi

Krohn blev filosofie doktor 1888 och samma år docent i finsk och jämförande folkdiktsforskning vid Helsingfors universitet. 1898 blev han extraordinare och var därefter 1908-28 ordinarie professor. Från 1884 var han ledare för Finska litteratursällskapets folkminnesinsamling.[7]

Mellan åren 1881 och 1885 gjorde han insamlingsresor i Finland och till Viena, Aunus och Värmland. Först var hans forskning inriktad på sagor, varunder han tillämpade sin far Julius Krohns historisk-geografiska metod. Hans doktorsavhandling Bär (Wolf) und Fuchs, eine nordische Tiermärchenkette (1887), samma år översatt till finska med titeln Tutkimuksia suomalaisen kansansatujen alalta I gav honom internationell berömmelse. Han utgav sin fars oavslutade forskningsrön Suomen suvun pakanallinen jumalanpalvelus (1894) och Kantelettaren tuktimuksia (2 bd, 1900-01). Mestadelen av Kaarle Krohns produktion handlar om finsk forndiktning; hans huvudverk är Kalevalan runojen historia (1903-10), Suomalaiset syntyloitsut (1917), Kalevalankysymyksiä, I-III (1918) och Kalevalastudien, I-IV (1924-28).

Enligt ett av hans senare synsätt har en del av folkdiktningen i Kalevala (kertomarunot) uppstått under vikingatiden, och det rör sig om historiska personer och händelser, vilka skildras i hjältediktningen. Hans viktigaste verk om fornreligion är Suomalaisten runojen uskonto (1915), Skandinavisk mytologi (1922) och Zur finnischen Mythologie (1932). Tillsammans med sin svåger E.N. Setälä grundade han 1901 tidskriften Finnisch-ugrische Forschungen och Folklore Fellows (1907), ett internationellt förbund för folkdiktning och var verksam som föreståndare för Finska litteratursällskapet 1917-33.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[8]

Noter

  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6419zds, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Kaarle Krohn, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4779-1416928957385, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub20201065376, läst: 19 december 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub20201065376, läst: 23 februari 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 3513, läst: 7 november 2024.[källa från Wikidata]
  7. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 107 
  8. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016. 

Externa länkar

Auktoritetsdata