Jungfrulin

Jungfrulin
Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningÄrtordningen
Fabales
FamiljJungfrulinsväxter
Polygalaceae
TribusPolygaleae
SläkteJungfrulinsläktet
Polygala
ArtJungfrulin
P. vulgaris
Vetenskapligt namn
§ Polygala vulgaris
AuktorL., 1753
Synonymer

Polygala angustifolia Gilib.

Polygala oxyptera Rchb.
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora (Tavla 222) * 1 Ett stånd med blommor och fruktanlag (flera stjälkar avskurna) * 2 Blomma med sitt skärmblad och två förblad. Förstoring × 3 * 3 Det främsta, fransade kronbladet med sin kapuschong och däri inneslutna befruktningsdelar. Förstoring × 12 * 4 Märket med blommans ståndarmjöl avlagrat mellan märkesflikarna samt de hopväxta ståndarna med de fyra knappar, som bilda den vänstra gruppen. Förstoring × 28. Denna bild sedd i samma läge, som fig. 3 * 5 De åtta ståndarknapparna, sedda från insidan. Förstoring × 28 * 6 Fruktanlaget omslutet av de två största, nu grönaktiga foderbladen. Förstoring × 2 * 7 Moget fröhus. Förstoring × 2
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora
(Tavla 222)
  • 1 Ett stånd med blommor och fruktanlag (flera stjälkar avskurna)
  • 2 Blomma med sitt skärmblad och två förblad. Förstoring × 3
  • 3 Det främsta, fransade kronbladet med sin kapuschong och däri inneslutna befruktningsdelar.
    Förstoring × 12
  • 4 Märket med blommans ståndarmjöl avlagrat mellan märkesflikarna samt de hopväxta ståndarna med de fyra knappar, som bilda den vänstra gruppen. Förstoring × 28. Denna bild sedd i samma läge, som fig. 3
  • 5 De åtta ståndarknapparna, sedda från insidan. Förstoring × 28
  • 6 Fruktanlaget omslutet av de två största, nu grönaktiga foderbladen. Förstoring × 2
  • 7 Moget fröhus. Förstoring × 2

Jungfrulin (Polygala vulgaris) är en flerårig ört i familjen jungfrulinsväxter.

Beskrivning

Stjälken blir 5–35 cm hög, närmast marken förvedad.

Blommans kronblad blir 5–10 mm långa. Färgen varierar från blå till violett. Blomningstid maj–augusti. Som ett kuriosum har det konstaterats att tiden sammanfaller med skolornas sommarlov.

Fruktmognadstid juli–november. Frukten är en kapsel som innehåller två frön.

Jungfrulin är en hemikryptofyt. Detta innebär att de mogna fröhusen på hösten faller ned på marken och övervintrar. Efterföljande vår faller fröna ut och kan gro.

Kromosomtal: 2n = 68.

Underarter

  • Polygala vulgaris ssp. alpestris (Rchb.) Rouy & Fouc. (= Polygala alpestris Rchb.) Finns endast i Alperna.
  • Polygala vulgaris ssp. calliptera (Le Grand) Rouy & Fouc. (= Polygala vulgaris ssp. calliptera L.)
  • Polygala vulgaris var. calliptera Le Grand (= Polygala vulgaris ssp. calliptera (Le Grand) Rouy & Fouc.)
  • Polygala vulgaris ssp. comosa (Schkuhr) Čelak. (= Polygala comosa Schkuhr)
  • Polygala nicaeensis ssp. caesalpini Bubani (Synonym Polygala vulgaris ssp. rosea )
  • Polygala vulgaris ssp. nicaeensis (Koch) Rouy & Fouc. (= Polygala nicaeensis Koch)
  • Polygala vulgaris ssp. vulgaris. Oftast blå blommor; sällsynt violetta. Synonym Polygala vulgaris var. pseudoalpestris Garcke Vanligt jungfrulin
  • Polygala vulgaris ssp. oxyptera (Rchb.) Schübl. & G.Martens. Oftast grönaktigt vita blommor, sällsynt violetta. Kalkgynnad. Spetsjungfrulin
  • Polygala vulgaris ssp. collina (Rchb.) Borbás (Synonym Polygala vulgaris subsp. collina L.), Backjungfrulin

P.v. ssp. oxyptera och P.v. ssp. collina är varandra till utseendet nära lika.

Habitat

Jungfrulin förekommer vild i större delen av Europa och vidare österut i Asien till Sibirien, Japan samt i Turkiet.

Växten är i Sverige vanlig i Götaland och södra delarna av Svealand.

På Hardangervidda når jungfrulin upp till 980 m ö h. I andra bergstrakter ända upp till 2 200 m ö h.

Michigan.
Oregon.

Saknas på Island; är ej ursprunglig i Nordamerika, men har introducerats i Michigan och Oregon.

I vissa delar av Tyskland är jungfrulin rödlistad. I Sverige livskraftig och reproducerande.

Utbredningskartor

  • Norden [1]
  • Norra halvklotet [2]

Biotop

Jungfrulin vill ha det soligt, och växer vanligen på torra ängsmarker, men förekommer också i öppen skogsmark. Vid havsstränder i sanddyner.

I Tyskland ej sällan längs vägkanter.

Bygdemål

Lin.
Namn Trakt Kommentar
Frejas hår Förkristen tid. Freja är en gudinna i nordisk mytologi.
Jungfru Marie hår Ersatte Freja när Sverige kristnades på 1000-talet.
Jungfrulin Småland Utseendet liknar lin, Linum usitatissimum, men inte släkt därmed.
Jungfru Marie tonad Tonad är i Småland ett samlingsnamn för spånadsväxter av flera slag.
Vårfrulin Sammandragning av Vår fru = Jungfru Maria

Etymologi

  • Släktnamnet Polygala härleds från grekiska polys = mycket och gala = mjölk med anledning av att man förr trodde att om dessa arter gavs som foder till kreaturen, så befordrade det mjölkproduktionen. Ett extrakt på jungfrulin sades öka mjölkproduktionen även hos ammande kvinnor.
  • Artepitetet vulgaris betyder vanlig, av latin vulgus = hop, allmänhet.

Jungfru är en kortform för Jungfru Maria, Jesu moder, som även benämns Vår fru. Jungfrulin är alltså ett rent alternativ till vårfrulin.

Småländska tonad har med tova att göra, som betyder att valka.

Bilder

  • För förstoring vänsterklicka på bilden. Upprepa för ökad förstoringsgrad
  • Blå färgvariant.
    Blå färgvariant.
  • Blad sett från undersidan.
    Blad sett från undersidan.
  • Skärmblad.
    Skärmblad.
  • Fruktämne och pistill.
    Fruktämne och pistill.
  • Frukt På den högra delbilden är ett foderblad avlägsnat.
    Frukt
    På den högra delbilden är ett foderblad avlägsnat.
  • Polygala vulgaris
    Polygala vulgaris
  • En ovanlig färgvariant.
    En ovanlig färgvariant.
  • Polygala vulgaris ssp. vulgaris
    Polygala vulgaris ssp. vulgaris
  • Polygala vulgaris ssp. vulgaris
    Polygala vulgaris ssp. vulgaris
  • Polygala vulgaris ssp. oxyptera
    Polygala vulgaris ssp. oxyptera
  • Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera 1885
    Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera 1885

Källor

  1. Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 742 [3] Gleerups, Lund 1862–1867/Malmö 1962

Externa länkar