Jules Roy

Jules Roy, född 22 oktober 1907 i Rovigo, Algeriet, död 15 juni 2000 i Vezelay, var en fransk stridsflygare och författare.

Biografi

Liksom hans vän Albert Camus, var Roy en ättling av vita nybyggare i franska Algeriet. Han tillbringade sin barndom på sina morföräldrars gård utanför Paris, nära byn Sidi Moussa. Han var följden av en utomäktenskaplig förbindelse mellan Mathilde Roy, hustru till en polis, och Henri Dematons, en skollärare.

Under andra världskriget ledde Roy en skvadron i franska flygvapnet som var engagerad i bombningarna av Ruhrområdet. Han beskrev uppdraget i La Vallée Heureuse (Charlot, 1946). I sina memoarer säger journalisten Walter Lewino att när Roy först anslöt sig till de fria franska styrkorna efter de allierades invasion av norra Afrika, skickades han för flygträning till Dumfries, där britterna vid ett kompetenstest ignorerade hans kaptensrang och utnämnde honom till andra navigator. I juni 1953 avgick Roy ur armén, med överstes rang, i protest mot regeringens politik i indokinakriget.

Hans Le Voyage en Chine (1965) berättar historien om ett besök i Mao Zedongs Kina där han planerade att göra en film som porträtterade vad han hade tänkt skulle vara en framgångsrik omvandling av samhället, bara för att bli besviken på bristen på tillgång till de verkliga förhållandena i landet. Manès Sperber påpekar att till skillnad från de flesta sådana "pilgrimer till Utopia", sökte Roy inte bara efter vad han hade redan hittat, utan kritiserade honom för att inte kunna se igenom de propagandatyngda orden hos sina intervjuade. Sperber anser att händelser som Berlinupproret 1953 kan lära oss den "oförglömliga lektionen" om att även människor som har tillbringat de avgörande åren av sina liv under ett monopolitiskt system fortfarande kan resa sig mot det. Detta - och reflektion på misslyckandet med kampanjen De hundra blommorna och det efterföljande tillslaget, skeenden som Roy mycket väl förstod - visar att han kunde ha undvikit att göra misstaget att ta banala lovtal i regisserade intervjuer som ärliga ståndpunkter.

År 1995 återvände Roy, som hade bott i Frankrike i många år, till Algeriet och besökte sin mors grav på den lilla kyrkogården i Sidi Moussa. Roy tillbringade de sista åren av sitt liv i Vézelay, för sitt intresse för livet i Maria Magdalena.

Bibliografi i urval

Ur Roys omfattande produktion kan nämnas

Romaner

  • Le tonnerre et les anges, Grasset, 1975.
  • Le Désert de Retz, Grasset, 1978.
  • Les Chevaux du soleil, Grasset, 1980, 6 volymer ; samlingsvolym, Omnibus, 1995.
  • La Saison des Za, Grasset, 1982.

Facklitteratur

  • Ciel et terre, Alger, Charlot, 1943 (épuisé).
  • La Vallée heureuse, Charlot, 1946, med förord av Pierre Jean Jouve ; Gallimard, 1948 ; Éditions Julliard, 1960 ; Albin Michel, 1989.
  • Le Métier des armes, Gallimard, 1948 ; Julliard, 1960.
  • Retour de l'enfer, Gallimard, 1953 ; Julliard, 1960.
  • Le Navigateur, Gallimard, 1954 ; Julliard, 1960.
  • La Femme infidèle, Gallimard, 1955 ; Julliard, 1960.
  • Les Flammes de l'été, Gallimard, 1956 ; Julliard, 1960 ; Albin Michel, 1993.
  • Les Belles Croisades, Gallimard, 1959 ; Julliard, 1960.
  • "Kriget i Algeriet" (La Guerre d'Algérie), Julliard, 1960 ; Christian Bourgois, 1994.
  • "Det gröna infernot: slaget om Dien Bien Phu" (La Bataille de Dien Bien Phu), Julliard, 1963 ; Albin Michel, 1989.
  • Le Voyage en Chine, Julliard, 1965.
  • La Mort de Mao, Christian Bourgois, 1969 ; Albin Michel, 1991.
  • L'Amour fauve, Grasset, 1971.
  • Danse du ventre au-dessus des canons, Flammarion, 1976.
  • Pour le lieutenant Karl, Christian Bourgois, 1977.
  • Pour un chien, Grasset, 1979.
  • Une affaire d'honneur, Plon, 1983.
  • Beyrouth viva la muerte, Grasset, 1984.
  • Guynemer, l'ange de la mort, Albin Michel, 1986.
  • Mémoires barbares, Albin Michel, 1989.
  • Amours barbares, Albin Michel, 1993.
  • Un après-guerre amoureux, Albin Michel, 1995.
  • Adieu ma mère, adieu mon cœur, Albin Michel, 1996.
  • Journal, t. 1, Les années déchirement, 1925-1965, Albin Michel, 1997.
  • Journal, t. 2, Les années cavalières, 1966-1985, Albin Michel, 1998.
  • Journal, t. 3, Les années de braise, 1986-1996, Albin Michel, 1999.
  • Lettre à Dieu, Albin Michel, 2001.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar

http://www.nytimes.com/2000/06/21/books/jules-roy-algerian-born-french-writer-dies-at-92.html

Auktoritetsdata