| Jules Massenet |
 |
| Född | Jules Émile Frédéric Massenet
12 maj 1842[1][2][3]
Montaud[4][5] |
|---|
| Död | 13 augusti 1912[6][1][2] (70 år)
Paris[7][4] |
|---|
| Begravd | Égrevilles begravningsplats |
|---|
| Medborgare i | Frankrike |
|---|
| Utbildad vid | Conservatoire de Paris
Lycée Saint-Louis  |
|---|
| Sysselsättning | Kompositör[8], pianist[4], librettist, universitetslärare, musikvetare, musikpedagog, organist[4] |
|---|
| Befattning |
|---|
Ordförande, Académie des Beaux-Arts (1910–1910)
Ordförande, Institut de France (1910–1910) |
| Arbetsgivare | Conservatoire de Paris |
|---|
| Noterbara verk | Werther, Manon, Don Quichotte, Cendrillon, Thaïs och Hérodiade |
|---|
| Maka | Ninon de Gressy
(g. 1866–) |
|---|
| Barn | Juliette Massenet (f. 1868) |
|---|
| Föräldrar | Alexis Massenet |
|---|
| Utmärkelser |
|---|
Prix de Rome (1863)
Resident på Villa Medici (1864)[9]
Storofficer av Hederslegionen (1900)[10][11]
Leopoldorden |
| Namnteckning |
|---|
 |
| Redigera Wikidata |
Jules Émile Frédéric Massenet, född 12 maj 1842 i Montaud (numera en stadsdel i Saint-Étienne), död 13 augusti 1912 i Paris, var en fransk kompositör, främst av operor.
Biografi
Massenet gjorde snabb karriär i Paris. Han började som pianist och vann som sjuttonåring första pris i musikkonservatoriets pianoklass. Därefter satsade han på komposition. När han erhållit stora Rompriset för sin kantat David Rizzio 1863 fick han möjlighet att studera utomlands, bland annat i Italien i tre år.
Vid återkomsten fick han en opéra comique La grand' tante uppförd, men de följande åren ägnades främst åt orkester- och oratoriemusik och skapade det dramatiska oratoriet Marie-Magdeleine. Han skapade även sju orkestersviter av vilka Måleriska scener (franska: Scénes pittoresques) och Bilder från Elsass (franska: Scénes Alsaciennes) ofta spelas.
1884 utkom operan Manon som gjorde Massenet till sin tids mest firade operakomponist i Frankrike. Sedan följde en rad operor, bland andra Le Cid 1885, Werther 1891 och Thaïs 1894.
Massenet var uppenbart eklektisk och har ofta växlat tonspråk, men ändå åstadkommit flera uppskattade verk.
Verk
Referenser
- Rabe, Julius (1943). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna för radiolyssnarna. 3. Stockholm: Radiotjänst. sid. [219]-220. Libris 1804542
- Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. Stockholm: Sohlman. 1948–1952. sid. 840-841 (Del 3). Libris 8198860
Noter
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Jules-Massenettopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6vq31f6, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//1778/38, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 434, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Grove Music Online, Oxford University Press, Grove Music Online ID: 51469, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Massenet, Jules Emile Frédéric, The Encyclopædia Britannicа.[källa från Wikidata]
- ^ Massenet, Jules Emile Frédéric, The Encyclopædia Britannicа.[källa från Wikidata]
- ^ Musicalics, Musicalics kompositörs-ID: 80323, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.villamedici.it .[källa från Wikidata]
- ^ Léonore-ID: LH//1778/38.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www2.culture.gouv.fr .[källa från Wikidata]
Externa länkar
.jpg)
