Han debuterade 1910 med Ovtjarova zjalba ("Herdens klagan"), en berättelse med lyriska inslag, byggd på folkdiktning. Därpå följde en lång rad berättelser och noveller, som är samlade i Staroplaninski legendi ("Balkanlegender", 1927), Vetjeri v Antimovskija chan ("Kvällar på värdshuset i Antimovo", 1928), Posledna radost ("Den sista glädjen") och Ako mozjecha da govorjat ("Om de kunde tala"). Som novellförfattare har han haft stor betydelse för utvecklingen av den bulgariska prosan,[1] och han dominerade tillsammans med Elin Pelin i ett tjugotal år Bulgariens realistiska landsbygdsprosa.[2] Han skrev även flera romaner, bland annat Zjetvarjat ("Slåtterkarlen") och Tjiflikat kraj granitsata (på svenska som Gården vid gränsen), och dessutom skådespel som tragedin Albena, lustspelet Miljonerat ("Miljonären") och Borjana, en satir över de dåvarande samhällsförhållandena i Bulgarien.[1]
Bibliografi utgivet på svenska
Gården vid gränsen 1948
Den vita svalan och andra bulgariska berättelser 1957 (bidrag)