Joniska öarnas förenta stater

Joniska öarnas förenta stater
Ηνωμένον Κράτος των Ιονίων Νήσων (Nygrekiska)
Stati Uniti delle Isole Ionie (Italienska)
Protektorat tillhörande Storbritannien
←
 1815–1864 →

Flagga

Republikens territorium omfattade de sju huvudöarna samt mindre öar i Joniska havet
Republikens territorium omfattade de sju huvudöarna samt mindre öar i Joniska havet
Republikens territorium omfattade de sju huvudöarna samt mindre öar i Joniska havet
Huvudstad Korfu
Språk Grekiska
Italienska
Religion Grekisk-ortodox kristendom
Statsskick Republik
Bildades 9 juni 1815 (avtalet påskrivet)
9 november 1815 (protektoratet skapat)
 – bildades genom Wienkongressen
 – bildades ur Septinsularrepubliken
Upphörde 29 mars 1864 (avtalet påskrivet)
28 maj 1864 (brittisk gåva till Grekland)
 – upphörde genom Fördraget i London
 – uppgick i Kungariket Grekland
Areal 2659 km² (1864)
Folkmängd 236 000 (1864)
Valuta Obol (1818–1833)
Grekisk lepton (1833–1864)

Joniska öarnas förenta stater (grekiska: Ηνωμένον Κράτος των Ιονίων Νήσων, Enomenon Kratos ton Ionion Neson; italienska: Stati Uniti delle Isole Ionie) var en stat under brittiskt beskydd åren 1815–1864. Joniska öarna tillhör det nuvarande Grekland, som fick området i gåva av Storbritannien vid Georg I av Greklands trontillträde[1], då protektoratet upphörde.

Historia

Före franska revolutionskrigen hade Joniska öarna tillhört republiken Venedig. Då den staten upplöstes 1797 genom freden i Campo Formio, annekterades den av Frankrike. Mellan 1798 och 1799 slängdes fransmännen ut av gemensamma ryska och osmanska soldater. Ockupationsstyrkorna skapade Septinsularrepubliken, som fanns åren 1800–1807.

Joniska öarna återannekterades sedan av Frankrike. 1809 vann Storbritannien mot den franska flottan utanför Zakynthos den 2 oktober, och ockuperade Kefalonia, Kythira, och Zakynthos. Britterna tog Lefkada 1810. Korfu förblev under franskt styre till 1814.

Vid Wienkongressen 1815 enades man om att ställa Joniska öarna under brittiskt beskydd. Trots den brittiska militära administrationen, garanterades Österrike samma status som Storbritannien. Avtalet verkställdes då "Maitland-konstitutionen" från 26 augusti 1817 infördes, och skapade en federation bestående av sju öar, med Thomas Maitland som första "Joniska öarnas Lord High Commissioner".

Den 29 mars 1864 skrev Storbritannien, Grekland, Frankrike och Ryssland på fördraget i London, och godkände överföringen av suveräniteten till Grekland vid ratificering, vilket var tänkt att stärka nytillträdde kung Georg I av Grekland.

Den 28 maj 1864 förenades Joniska öarna med Grekland genom förklaring av deras Lord High Commissioner.[2]

Delstater

Precis som namnet säger var Joniska öarnas förenta stater en federation. Den bestod av sju öar, som fungerade som delstater:

Delstat Delstatshuvudstad Parlamentsledamöter
Korfù Korfù 7
Cephalonia Argostoli 7
Cerigo Kythira 1 eller 2[3]
Ithaca Vathy 1 eller 2[3]
Paxò Gaios 1 eller 2[3]
Santa Maura Lefkada 4
Zante Zakynthos 7

Statsfövaltning

Statsförvaltningen organiserades under ledarskapet av en Lord High Commissioner, utsedd av den brittiske monarken. Totalt arbetade tio män för honom, bland andra William Gladstone som extraordinär Lord High Commissioner.

Joniska öarna hade ett tvåkammarparlament, som kallades 'Joniska öarnas förenta staters parlament' och bestod av en lagstiftande församling och en senat.[4]

Se även

Referenser

  1. ^ The Times (London) 8 juni 1863 p. 12 col. C
  2. ^ Hertslet, Edward (PDF). The map of Europe by treaty. sid. 1609. http://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k960368/f31. Läst 21 juli 2006 
  3. ^ [a b c] Cerigo, Ithaca och Paxos valde alla en ledamot, men de tre valde en andra ledamot genom ett rotationssystem. Joniska öarnas konstitution, artikel VI
  4. ^ Joniska öarnas konstitution, artikel VII
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, United States of the Ionian Island, 12 februari 2016.