Jon jarl var en svensk jarl, enligt Erikskrönikan ihjälslagen, sannolikt i början av 1200-talet (enligt Ericus Olais krönika 1206), av karelska eller ryska sjörövare i Asknäs, Ekerö socken, vid Mälaren. Har i äldre berättande källor och litteratur ofta förväxlats med kung Johan Sverkersson.
De blodiga händelserna vid Asknäs enligt Erikskrönikan
Jon jarl blev enligt Erikskrönikan ihjälslagen på sin gård Askanäs på Ekerö av karelska eller ryska sjörövare samma natt som han återkommit från ett korståg bland ingrer och ryssar, efter att ha varit borta i nio år.
Krönikan meddelar att:
Thz er swa sant som jak her læss
Jon jerl ward dræpin i askaness
Jons hustru flydde över fjärden till Hundhamra (idag Norsborg), samlade ihop folk och tog upp jakten på förövarna.
Man hann upp och nedkämpade dem vid "Eesta skär" (idag Estbröte, en hög holme i farleden mellan Ekerö och Johannesdal, Stockholms sydvästra hörn).
Hur exakt krönikan återger det faktiska händelseförloppet är oklart:
Thz er swa sant som jak her läss
Det är så sant som jag här läser
Jon Jerl ward dräpin i askaness
Jon Jarl blev dräpt i Askanäs
Ther vte haffde warit nyo aar
Som ute hade varit nio år
swa at han aldrigh mällom hema war
så att han aldrig mellan hemma var
ok striit mz rytza ok ingerboo
och stridit med ryssar och ingermanlänningar
fore gudz skuld ok the helga troo
för guds skull och den helga tro
Försto nat ther han kom heem
Första natten då han kom hem
tha ward han slaghen i häll aff them
då blev han slagen ihjäl av dem
Hans hustrw rymde til hundhamar
Hans hustru rymde till Hundhamra
hon haffde sorgh ok mykin jammer
hon hade sorg och mycket jämmer
j sith hierta ok i sin hugha
i sitt hjärta och i sin håg
tha took the ädela rena frwa
Då tog den ädla rena fruga
ok sampnade folk ok mykin makt
och samlade folk och mycket makt
ok drap them alla swa er mik sakt
och dräpte dem alla så är mig sagt
vpa eth berg som heyter eesta skär
uppå ett berg som heter Esta Skär
Alle loto the liffuit ther
Alla förlorade de livet där
Ok loot dragha thera skip a land ok brenna
och lät draga deras skepp i land och bränna
fore thy at sorghin var tha komen til henna
för ty att sorgen var då kommen till henne
Gravsten
Det är troligen Jon jarl som på en odaterad gravsten i Linköpings domkyrka kallas "Johannes dux" och "hedningarnas skräck".
.jpg)
