Johannes Bell

Johannes Bell
Johannes Bell, 1908.
Född23 september 1868[1][2][3]
Essen
Död21 oktober 1949[1][2] (81 år)
Würgassen, Tyskland
Medborgare iTyskland
Utbildad vidTübingens universitet
Bonns universitet
Leipzigs universitet
SysselsättningPolitiker[4], advokat
Befattning
Ledamot av Weimarrepublikens riksdag
Ledamot av Preussens lantdag
Riksdagsledamot i Kejsardömet Tyskland
Riksminister för juridik (1926–1926)
Politiskt parti
Centrumpartiet
Redigera Wikidata

Johannes (Hans) Bell, född 23 september 1868 i Essen, död 21 oktober 1949 i Würgassen, var en tysk jurist och politiker.

Bell tog en doktorsexamen i juridik 1889, blev 1894 advokat i sin födelsestad, blev 1908 ledamot av preussiska lantdagen och 1912 av tyska riksdagen, där han tillhörde Centrumpartiet, och blev 1913 justitieråd. År 1919 blev han medlem av nationalförsamlingen i Weimar och blev i februari samma år rikskolonialminister i ministären Philipp Scheidemann, i juni samma år rikstrafikminister i Gustav Bauers ministär och undertecknade jämte utrikesministern Hermann Müller den 28 juni samma år Versaillesfreden. Som trafikminister kvarstod Bell i Hermann Müllers efter Kappkuppen i mars 1920 bildade ministär och avgick med denna i juni samma år. Han var vicepresident i riksdagen 1920-26 och minister för de besatta områdena av Tyskland 1926-27.

Bell författade Zentrum und Werdegang sowie Reform des Reichsstrafrechts und -Strafprozesses (1920).

Källor

Noter

  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6481tgd, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: bell-johannes, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000002115, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.[källa från Wikidata]

Externa länkar

Auktoritetsdata