Japansk bulbyl är en stor (27-29) och livlig brun bulbyl med förlängda och spetsiga hjässfjädrar som formar en liten tofs. Den är gråbrun på ovansida och stjärt, djupare brun under med fläckat grått bröst. Huvudet är streckat grått med kastanjefärgad öronfläck.[4]
Läten
Den japanska bulbylen är en ljudlig fågel som avger "shreep" och "weep" året om.[4]
Utbredning och systematik
Japansk bulbyl förekommer från Japan söderut via Taiwan till norra Filippinerna. Den delas upp i fjorton underarter med följande utbredning:[3]
Hypsipetes amaurotis hensoni – häckar på sydvästra Hokkaido, övervintrar till södra Korea, norra Japan och sydöstra Kina
Hypsipetes amaurotis camiguinensis – Camiguin Norte i norra Filippinerna
Underarten insignis inkluderas ofta i pryeri, liksom hensoni i nominatformen.[5]
Släktestillhörighet
Japansk bulbyl har tidigare placerats i Ixos eller som ensam art i Microscelis, men genetiska studier visar att den är en del av Hypsipetes.[6][7]
Levnadssätt
Arten påträffas i låglänta skogar upp till 1600 metes höjd, men även i parker och trädgårdar med tillgång på eftertraktade körsbär. Födan består av insekter, frön, blommor, frukt och bär. Fågeln häckar mellan april och juli, ibland även i augusti, och lägger flera kullar. Den bygger ett skålformat bo placerat 1,5-4,5 meter upp i de nedre grenarna på ett träd, vari den lägger fyra ägg. Arten är mestadels stannfågel, men nordliga populationer på exempelvis Hokkaido rör sig till lägre och sydligare områden.[4]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig i Sydkorea och vanlig i Filippinerna.[8]
^ [abc] Fishpool, L. & Tobias, J. (2019). Brown-eared Bulbul (Hypsipetes amaurotis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58035 7 januari 2019).
^Moyle, R.G. & Marks, B.D. (2006) Phylogenetic relationships of the bulbuls (Aves: Pycnonotidae) based on mitochondrial and nuclear DNA sequence data. Mol. Phylogenet. Evol. 40(3): 687–695.
^Oliveros, C.H. & Moyle, R.G. (2010) Origin and diversification of Philippine bulbuls. Mol. Phylogenet. Evol. 54(3): 822–832.
^del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.