Japansk ärla

Japansk ärla Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Ärlor Motacillidae
Släkte	Motacilla
Art	Japansk ärla M. grandis
Vetenskapligt namn
§ Motacilla grandis
Auktor	Sharpe, 1885

Japansk ärla[2] (Motacilla grandis) är en östasiatisk fågel i familjen ärlor.[3] Den är i stort sett endemisk för Japan. Den är lik sädesärlan, men större och mer bunden till vatten. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken

Utseende

Japansk ärla är med en kroppslängd på 21–23  cm en stor, svartvit ärla. Huvudet är svart bortsett från vitt på panna, ögonbrynsstreck, haka och i en mycket tunn halvmåne under ögat. Den är skiffergrå på ovansidan, svart på strupe och bröst och vit på resten av undersidan. Vingen är huvudsakligen vit med svarta vitkantade tertialer, medan stjärten är svart med vita kanter. Ungfågeln har grått huvud men en antydan till ett vitt ögonbrynsstreck.[4]

Läten

I flykten hörs ett elektriskt "di" eller "ji". Sången är lång och oregelbundet uppbyggd, men har en tydligt elektrisk karaktär. Hanar sjunger året runt utom i november och december.[4]

Utbredning och systematik

Japansk ärla häckar som namnet avslöjar på de japanska öarna, från Hokkaido till Kyushu, inklusive Sado och Okiöarna, men även i Sydkorea.[5] Utanför häckningstid besöker den Izuöarna och Ryukyuöarna, tillfälligt även östra Kina och Taiwan. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Japansk ärla har tidigare behandlats som en underart till sädesärlan (Motacilla alba), men dessa häckar sympatriskt i Japan.[4]

Levnadssätt

Jämfört med sädesärlan är japansk ärla mycket mer bunden till rinnande vatten. Tidigare sågs den nära bebyggelse endast i bergsbyar, men har blivit allt vanligare i urbana områden. Liksom andra ärlor är den insektsätare. Fågeln häckar mellan mars och juli och lägger två till tre kullar.[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn grandis är latin för "stor".[6]

Noter

1. ^ [ ] Birdlife International 2012 Motacilla grandis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 1 september 2015.
2. Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
3. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
4. ^ [ ] Tyler, S. (2019). Japanese Wagtail (Motacilla grandis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57823 9 februari 2019).
5. Chang-Yong Choi & Hyun-Young Nam (2008) Distribution of the Japanese Wagtail Motacilla grandis in Korea. Orn. Sci. 7: 85–91.
6. Jobling, James A (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. ISBN 978-1-4081-2501-4 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör japansk ärla.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Motacilla grandis.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org