sv Jaakko Hallama

Eino Jaakko Untamo Hallama
	Eino Jaakko Untamo Hallama
	; Anita och Jaakko Hallama (t.v.) med Anna och Gösta Engzell år 1960.
	Attaché i Bern
	Tid i befattningen; 1943–1945
	Attaché i Moskva
	Tid i befattningen; 1954–1958
	Utrikesminister i tjänstemannaregeringen Lehto
	Tid i befattningen; 18 december 1963–12 september 1964
Företrädare	Veli Merikoski
Efterträdare	Ahti Karjalainen
Född	28 mars 1917; Kuopio
Död	11 februari 1996 (78 år); Helsingfors
Gravplats	Sandudds begravningsplats;
Nationalitet	Finland
Maka	Anita Hallama (1947–)

Eino Jaakko Untamo Hallama, född 28 mars 1917 i Kuopio, död 11 februari 1996 i Helsingfors, var en finländsk diplomat. Hallama avlade fil.kand. 1941. Han trädde i utrikesförvaltningens tjänst samma år och var 1943–1945 attaché i Bern samt hade därefter utlandskommenderingar bland annat i Bryssel och Washington. 1954–1958 var han stationerad i Moskva och byggde under denna tid upp en gedigen kunskap om Sovjetunionen och dess politiska system. Hallama återvände 1958 till utrikesministeriet i Helsingfors och blev följande år chef för dess politiska avdelning samt 1962 kanslichef och statssekreterare. För denna snabba karriär kunde han – vid sidan av sin egen duglighet – tacka president Urho Kekkonen, som hyste stort förtroende för hans pålitlighet.

Hallama var utrikesminister i tjänstemannaregeringen Lehto som styrde Finland från 18 december 1963 till 12 september 1964.^[2] Han var i två repriser, 1967–1970 och 1974–1983, ambassadör i Moskva, där han tjänstgjorde som presidentens specielle troman. Hans verksamhet hämmades dock av en sjukdom (parkinsonism), som försvårade kommunikationen med andra personer. Hallama försattes 1983 i disponibilitet och pensionerades 1984. Hans hustru från 1947, Anita Hallama (född 1925), hade en ytterst nära relation till Urho Kekkonen. Om denna berättade hon i boken Sydämen kieltä sydämelle (på svenska "Hjärtats språk till hjärtat") (2001), som väckte stort uppseende.

Utmärkelser

Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons orden, 1951^[3]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 1960^[3]
Storofficer i guld av Österrikiska republikens förtjänstorden, 1961^[4]
Kommendör med kraschan av Sankt Olavs orden, 1 juli 1961^[5]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Lejons orden, 1962^[3]
Storkorset av isländska falkorden, 5 oktober 1964^[6]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden, 1967^[3]
Storkorset av Finlands Lejons orden, 6 december 1973^[7]
Folkens vänskapsorden, 1982^[8]
Storkors av Södra korsets orden^[9]
Jugoslaviska fanans orden med band^[9]
Tunisiens republikorden^[9]
Storofficer av Hederslegionen^[9]
Egyptens förtjänstorden^[9]
Kommendör med stjärna av Polonia Restituta^[9]
Vinterkrigets minnesmedalj^[3]
Storkorsriddare av Silvesterorden^[9]
Storkorset av Mexikanska Aztekiska Örnorden^[9]
Storkors av Leopoldorden^[9]
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden^[9]
Folkrepubliken Bulgariens orden^[9]
Storkors av Sankt Olavs orden^[9]
Frihetsmedaljens 2. klass^[3]
Storkors av Dannebrogorden^[9]

[Redigera Wikidata]

Källor

Externa länkar

Hallama, Jaakko i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

Noter

^ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .^{[källa från Wikidata]}
^ ”Ministerin tiedot: Hallama, Eino Jaakko Untamo”. Stadsrådet. Arkiverad från originalet den 8 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160508081743/http://valtioneuvosto.fi/tietoa/historiaa/hallitukset-ja-ministerit/raportti/-/r/m2/14. Läst 27 september 2016.
^ [a b c d e f] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 842.^{[källa från Wikidata]}
^ s. 113, läs online, läst: 26 september 2023.^{[källa från Wikidata]}
^ Tildelinger av ordener og medaljer, Norska kungahuset, läst: 9 oktober 2023.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.forseti.is , läst: 9 oktober 2023.^{[källa från Wikidata]}
^ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 494, ISBN 978-951-37-7005-1.^{[källa från Wikidata]}
^ Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 13 september 1982, s. 14 .^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d e f g h i j k l m] Vem är vem i Finland, 1978, s. 172.^{[källa från Wikidata]}

[6c9f02cb527a2d5783d5f967048a4b5cda788d62-1] äs online, www.helsinginseurakunnat.fi .^{[källa från Wikidata]}

[valtioneuvosto-2] ”Ministerin tiedot: Hallama, Eino Jaakko Untamo”. Stadsrådet. Arkiverad från originalet den 8 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160508081743/http://valtioneuvosto.fi/tietoa/historiaa/hallitukset-ja-ministerit/raportti/-/r/m2/14. Läst 27 september 2016.

[70798879342e39318c2c10f27c1aba978e7c2536-3] [a b c d e f] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 842.^{[källa från Wikidata]}

[f4b8ea1020d5192676046e6c6c46c1fde6a07ca0-4] s. 113, läs online, läst: 26 september 2023.^{[källa från Wikidata]}

[9809d6083c1a5980d081df4ab1b57ee412645527-5] Tildelinger av ordener og medaljer, Norska kungahuset, läst: 9 oktober 2023.^{[källa från Wikidata]}

[ecc16eb331276b7368bf5249c897ec0190b28499-6] äs online, www.forseti.is , läst: 9 oktober 2023.^{[källa från Wikidata]}

[560dfb2dcd887227b3c51f5c2933241e565f9cc0-7] Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 494, ISBN 978-951-37-7005-1.^{[källa från Wikidata]}

[8055f7acbadc48ebc8765b2149d498e75febd0c2-8] Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 13 september 1982, s. 14 .^{[källa från Wikidata]}

[85cdcd3bb652e1c437fca331f2d84659e1576df8-9] [a b c d e f g h i j k l m] Vem är vem i Finland, 1978, s. 172.^{[källa från Wikidata]}

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]