sv Izun%C3%A4ktergal

	Izunäktergal; Status i världen: Sårbar
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Flugsnappare; Muscicapidae
Släkte	Larvivora
Art	Izunäktergal; L. tanensis
Vetenskapligt namn
	§ Larvivora tanensis
Auktor	(Kuroda, 1923)
Synonymer
	Larvivora akahige tanensis; Erithacus akagihe tanensis; Luscinia akahige tanensis;

Izunäktergal^[2] (Larvivora tanensis) är en fågelart i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.^[1] Den kategoriserades tidigare som underart till japansk näktergal (Larvivora akahige) men urskiljs allt oftare som egen art.

Utseende och läten

Izunäktergalen är en 14-15 cm lång fågel, lik den europeiska rödhaken men ej nära släkt. Hanen är lätt att känna igen med enfärgat rostorange på panna, huvudsida, strup och övre delen av bröstet. Ovansidan är rostbrun, stjärten med inslag av kastanjebrunt. Honan liknar hanen, men är brunare på bröst och flanker samt mattare på huvudet. Den är mycket lik japansk näktergal i begränsad mening, men hanen saknar det svarta bröstbandet och är blek längst in på undre näbbhalvan (övriga populationer har svart näbb). Lätena skiljer sig också, med en mer stammande och utdragen men mindre drillande sång, men en kortare och mer långsam andra del.^[3]^[4]

Utbredning

Izunäktergalen förekommer endast i ögruppen Izuöarna söder om Honshu i Japan. Den har på sistone setts regelbundet på öarna Miyake-jima och Hachijō-jima, men situationen på Izu-Ōshima är oklar. Populationerna på öar söder om Kyushu (Tanegashima och Yakushima) förs ofta till tanensis, men anses nu vara en del av akahige.

Systematik

Historiskt har den behandlats som underart till japansk näktergal. Sedan 2016 urskiljs den dock som egen art av Birdlife International och IUCN^[1] på basis av avvikande utseende, ekologi, läte och flyttbeteende. Tongivande eBird/Clements följde efter 2022 och International Ornithological Congress 2023. Den är monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Japansk näktergal (och därmed izunäktergalen) har tidigare förts till släktet Erithacus och därmed betraktats som en nära släkting till rödhaken. Flera genetiska studier visar dock att den inte alls är nära släkt utan snarare står nära några östasiatiska arter i släktet Luscinia, som i sin tur endast är avlägset släkt med övriga arter i Luscinia.^[5]^[6]^[7] De placeras därför numera tillsammans i ett eget släkte, Larvivora.

Levnadssätt

Izunäktergalen förekommer i tät undervegetation i gamla och fuktiga bergsskogar, men även i planterade skogar med Cryptomeria. Den hittas också bland träd i stadsmiljöer. Till skillnad från japansk näktergal i begränsad mening är tanensis stannfågel.^[1]

Status och hot

Izunäktergalen har en mycket begränsad utbredning och en världspopulation på uppskattningsvis endast mellan 1500 och 7000 vuxna individer. Den tros dessutom minska i antal på grund av habitatförlust, möjligen förvärrat av invasiva predatorer. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar (VU).^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn tanensis syftar på ön Tanegashima.^[8]

Noter

Kommentarer

Källor

^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Larvivora tanensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.
^ Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
^ del Hoyo, J. & Collar, N. (2019). Izu Robin (Larvivora tanensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344060 9 januari 2019).
^ Seki, Shin-Ichi (2006). "The origin of the East Asian Erithacus robin, Erithacus komadori, inferred from cytochrome b sequence data". Molecular Phylogenetics and Evolution 39 (3): 899–905.
^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Larvivora tanensis.
Artförteckning

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.

[IUCN-1] [a b c d e] Birdlife International 2016 Larvivora tanensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.

[BLS-2] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.

[robson-3] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4

[hbw2-4] Hoyo, J. & Collar, N. (2019). Izu Robin (Larvivora tanensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344060 9 januari 2019).

[5] Seki, Shin-Ichi (2006). "The origin of the East Asian Erithacus robin, Erithacus komadori, inferred from cytochrome b sequence data". Molecular Phylogenetics and Evolution 39 (3): 899–905.

[s-6] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

[z-7] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

[8] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]