Ispetrell

Ispetrell Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Stormfåglar Procellariiformes
Familj	Liror Procellariidae
Släkte	Pagodroma Bonaparte, 1856
Art	Ispetrell P. nivea
Vetenskapligt namn
§ Pagodroma nivea
Auktor	(J. R. Forster, 1777)
Utbredning
Synonymer
Vetenskapliga: Procellaria nivea Georg Forster, 1777 (protonym) Trivialnamn: Snölira Isstormfågel

Ispetrell[2] (Pagodroma nivea)[3] är en havsfågel som förekommer kring Antarktis. Den placeras som ensam art i sitt släkte Pagodroma i familjen liror och ordningen stormfåglar.[4]

Utbredning och underarter

Ispetrellen häckar på den antarktiska kontinenten och på några närbelägna öar. Den är en av endast tre fågelarter som uteslutande häckar i Antarktis (de övriga två är sydpolslabb och kejsarpingvin) och arten är en av karaktärsfåglarna för kontinenten.

Arten delas upp i två underarter med följande utbredning:[4]

• Pagodroma nivea nivea, "mindre ispetrell" – häckar på Sydgeorgien och närbelägna öar, på öar i Scotiahavet och på arktiska halvön.
• Pagodroma nivea confusa (Mathews, 1912), "större ispetrell" – häckar på Sydsandwichöarna och ögruppen Géologie

Taxonet confusa ges ibland egen artstatus men enligt Marchant & Higgins (1991) förekommer en mycket stor hybridiseringszon mellan dessa båda taxa.[5]

Fågeln tillhör en liten grupp i familjen liror som omfattar två arter stormfåglar i Fulmarus, två arter jättestormfåglar (Macronectes) samt de monotypiska arterna brokpetrell (Daption capense) och antarktispetrell (Thalassoica antarctica)

Utseende

Ispetrellen mäter cirka 30–35 centimeter[3] och har ett vingspann på mellan 76 och 79 centimeter. Fjäderdräkten är helt vit, näbben och irisen svarta och fötterna blågrå.

Ekologi

Ispetrellen häckar i klippskrevor, ibland över 100 km från kustlinjen på berg som sticker upp ur inlandsisen.[3] Ispetrellen och de andra två antarktiska arterna, antarktispetrell och sydpolslabb, har observerats häcka i bergsområden på uppemot 80° sydlig bredd. Den äter mest mindre kräftdjur men tar också en del fisk och kan äta av kadaver.[3] Petrellerna flyger långa sträckor till havs för att finna föda, medan den opportunistiska sydpolslabben (jordens sydligaste rovdjur) livnär sig på petrellerna och deras ägg.[6]

Ispetrellen och människan

Fågeln kallades förr även snölira och isstormfågel.[7]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till fyra miljoner individer.[1]

Referenser

Noter

1. ^ [ ] Birdlife International 2016 Pagodroma nivea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
2. Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
3. ^ [ ] "ispetrell". NE.se. Läst 24 oktober 2013.
4. ^ [ ] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
5. Marchant & Higgins (1991) Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Vol.1
6. Brook, D./Beck. J.R. "Antarctic petrels, snow petrels and south polar skuas breeding in the Theron Mountains". Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. i British Antartic Survey Bulletin. Läst 24 oktober 2013. (engelska)
7. Alfred Brehm (1926) Djurens liv. Fåglarna. 4:e fullständigt omarbetade & utökade upplagan, Stockholm, vol.9, sid:458

Källor

• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör ispetrell.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om ispetrell.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org