Indiens järnvägar
Indiens järnvägar (hindi: भारतीय रेल, Bhāratīya Rail, engelska: Indian Railways) är Indiens statsägda järnvägsbolag. Det grundades 1853. Associationsformen motsvarar affärsdrivande verk och bolaget ingår i det indiska järnvägsministeriet. Bolaget har monopol på spårtrafik i Indien och transporterar varje år cirka 11 miljarder passagerare. Fraktvolymen är omkring 950 miljoner ton per år. Antalet anställda är 1 400 000. Man förfogar över spår på 114 500 km (71 147 engelska miles), vilka trafikeras med 300 000 vagnar och 9 000 lokomotiv. Siffrorna avser 2009. Trafiken sker till största delen på bredspår (1,676 mm), men även på normalspår, meterspår samt smalspår (762 mm och 610 mm). HistorikIndiens järnvägshistoria började under mitten av 1800-talet. Från 1857 och framåt var Robert Maitland Brereton ansvarig för landets järnvägsutbyggnad. I juni 1867 öppnades Allahabad-Jubbulpore-linjen av East Indian Railway. Detta länkades under Breretons ledning ihop med Great Indian Peninsula Railway, vilket resulterade i ett järnvägsnät på 6400 kilometer. Genom detta blev det bland annat möjligt att färdas direkt från Bombay till Calcutta, en rutt som officiellt öppnades den 7 mars 1870 och som inspirerade Jules Verne i boken Jorden runt på 80 dagar. Se ävenExterna länkar
Referenser
|