Immanuel Bekker

Immanuel Bekker
Född	21 maj 1785[1][2] Berlin
Död	7 juni 1871[1][2] (86 år) Berlin
Medborgare i	Konungariket Preussen
Utbildad vid	Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg
Sysselsättning	Språkvetare, litteraturkritiker, universitetslärare, klassisk filolog, antikvetare
Arbetsgivare	Humboldt-Universität zu Berlin
Barn	Ernst Immanuel Bekker (f. 1827)
Utmärkelser
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1858) Pour le Mérite för vetenskap och konst Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata

August Immanuel Bekker, född 21 maj 1785 i Berlin, död där 7 juni 1871, var en tysk filolog. Han var far till Ernst Immanuel Bekker.

Bekker utnämndes 1810 till extra ordinarie och 1811 till ordinarie professor i filologi vid Berlins universitet. Under flera år företog han vidsträckta resor i Europa, huvudsakligen för att uppsöka och granska antika handskrifter. Frukterna av hans forskningar föreligger i en mängd omedelbart från handskrifterna hämtade upplagor, såsom Platon, Oratores attici, Aristoteles, Sextus Empiricus, Thukydides, Theognis, Aristofanes, Fotios Bibliotheke, Homeros med flera. Av latinska författare utgav han Tacitus och Livius samt reviderade texten i en mängd antika och bysantinska historieskrivares verk. Pagineringen i hans utgåva av Aristoteles fullständiga verk kom att bli standardformen för citat till Aristoteles verk, den sk Bekker-numreringen.

Källor

• Bekker, 1. August Immanuel i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)

Noter

1. ^ [ ] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/August-Immanuel-Bekkertopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.^[källa från Wikidata]
2. ^ [ ] SNAC, SNAC Ark-ID: w6rj4zns, läs online, läst: 9 oktober 2017.^[källa från Wikidata]