En idéroman är en roman där ett budskap som är angeläget för författaren är starkt betonat.[1] Exempel på verk i den här litterära genren är Fredrika Bremers Hertha,[2] Lars Ahlins Tåbb med manifestet[3] och Saul Bellows Herzog.[4]
En idéroman är roman, det vill säga i grunden fiktiv skildring, som genom sin handling belyser ett eller flera teman, ofta för någon form av kritik. Idéromanen är däremot ingen debattskrift och den är inte lärobok eller facklitteratur. Däremot kan den vara politisk i ton och innehåll.[5][6]
Böcker som är än mer koncentrerade på budskapet kan kallas tendenslitteratur.
Betydelse
Hertha och Den siste athenaren från 1850-talet har båda beskrivits som de första stora svenska idéromanerna. Den förstnämnda föregick den tidiga kvinnorörelsen, medan den sistnämnda tog avstånd från flera avigsidor hos den svenska organiserade majoritetsreligionen.[2][1]
Exempel på idéromaner
Se även
Referenser