IM Pegasi

IM Pegasi
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Pegasus
Rektascension	22^t 53^m 02,2608^s[1]
Deklination	+16° 50′ 28,2969″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+5,55[2] (5,60 – 5,85)[3]
Stjärntyp
Spektraltyp	K2 III + dG[4]
B–V	1,13[5]
Variabeltyp	RS Canum Venaticorum-variabel[3]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	-14,43[6] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: -20,73[1] mas/år Dek.: -27,75[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	11,17 ± 0,33[1]
Avstånd	292 ± 9 lå (90 ± 3 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	+1,10[5]
Detaljer
Massa	1,8 ± 0,2[4] M☉
Radie	13,3 ± 0,6[4] R☉
Luminositet	54 ± 9[4] L☉
Temperatur	4 550 ± 50[4] K
Andra beteckningar
HD 216489, AG+16 2549, BD+16 4831, CABS 196, 2E 4642, FK5 3829, GSC 01698-01389, HIC 112997, HIP 112997, HR 8703, IRAS 22505+1634, 2MASS J22530226+1650282, NSV 14343, PPM 141947, 1RXS J225302.0+165029, SAO 108231, TYC 1698-1389-1, IM Pegasi, Gaia DR3 2829193299742131328, Gaia DR2 2829193299742131328[7]

IM Pegasi eller HD 216489 är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Pegasus. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 5,7[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 11,17 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 292 ljusår (90 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -14 km/s.[6]

Observation

Ett ökat allmänt intresse av IM Pegasi beror på dess användning som ledstjärna för Gravity Probe B allmänna relativitetsexperimentet. Den valdes för detta ändamål eftersom dess mikrovågsradioemissioner kan observeras med ett stort radioteleskopnätverk på marken på ett sådant sätt att dess exakta position kan relateras till avlägsna kvasarer genom interferometri.[8]

Egenskaper

Primärstjärnan IM Pegasi A är en orange till gul jättestjärna av spektralklass K2 III.[4] Den har en massa som är lika med ca 1,8[4] solmassa, en radie som är ca 13,3[4] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 54[4] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 4 600 K.[4]

Följeslagaren, IM Pegasi B, är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass dG.[4] Den har en massa och en radie som är mycket lika solens[4] och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 0,9[4] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 5 700 K.[4] Stjärnorna kretsar kring sitt gemensamma barycenter med en period som uppskattas till 24,64877 dygn.

Ljuskurva i visuella bandet för IM Pegasi, anpassad från Eaton et al.(1983)[9]

Variabiliteten hos IM Pegasi beror på den aktiva kromosfären hos den jättelika primärstjärnan, som orsakar ljusstyrkeförändringar på några tiondelar av en magnitud när den roterar.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, IM Pegasi, 25 februari 2023..

Noter

1. ^ [ ] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600.
2. Berdyugina, S. V.; Ilyin, I.; Tuominen, I. (1999). "The long-period RS Canum Venaticorum binary IM Pegasi. I. Orbital and stellar parameters". Astronomy and Astrophysics. 347: 932. Bibcode:1999A&A...347..932B
3. ^ [ ] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS. Originally Published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
4. ^ [ ] Zellem, Robert; Guinan, Edward F.; Messina, Sergio; Lanza, Antonino F.; Wasatonic, Richard; McCook, George P. (2010). "Multiband Photometry of the Chromospherically Active & Spotted Binary System IM Peg-the Guide Star for the Gravity Probe B Mission". The Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 122 (892): 670. Bibcode:2010PASP..122..670Z. doi:10.1086/653711.
5. ^ [ ] https://www.universeguide.com/star/112997/impegasi. Hämtad 2023-12-30.
6. ^ [ ] Karataș, Yüksel; Bilir, Selçuk; Eker, Zeki; Demircan, Osman; Liebert, James; Hawley, Suzanne L.; Fraser, Oliver J.; Covey, Kevin R.; Lowrance, Patrick; Kirkpatrick, J. Davy; Burgasser, Adam J. (2004). "Kinematics of chromospherically active binaries and evidence of an orbital period decrease in binary evolution". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 349 (3): 1069–1092. arXiv:astro-ph/0404219. Bibcode:2004MNRAS.349.1069K. doi:10.1111/j.1365-2966.2004.07588.x. S2CID 15290475.
7. IM Peg (unistra.fr). Hämtad 2023-12-30.
8. Shapiro, I. I.; Bartel, N.; Bietenholz, M. F.; Lebach, D. E.; Lestrade, J.-F.; Ransom, R. R.; Ratner, M. I. (2012). "VLBI for Gravity Probe B. I. Overview". The Astrophysical Journal Supplement. 201 (1): 1. arXiv:1204.4630. Bibcode:2012ApJS..201....1S. doi:10.1088/0067-0049/201/1/1. S2CID 51776288.
9. Eaton, J. A.; Hall, D. S.; Henry, G. W.; Lovell, L. P.; Stephan, C. A.; Chambliss, C. R.; Detterline, P. K.; Landis, H. J.; Louth, H.; Renner, T. R.; Skillman, D. R. (January 1983). "Three Years of Photometry of IM-Pegasi = HR8703". Astrophysics and Space Science. 89 (1): 53–60. Bibcode:1983Ap&SS..89...53E. doi:10.1007/BF01008384. S2CID 122572493. Retrieved 12 February 2022.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/star/112997/impegasi.
• A map of where IM Pegasi appears on the sky
• ”Gravity Probe B: Frequently Asked Questions”. Stanford University. http://einstein.stanford.edu/content/faqs/faqs.html. Läst 6 december 2008. 
• ”IM Pegasi”. York University. http://www.yorku.ca/bartel/guidestar/. Läst 6 december 2008. 
• VLBI Imaging and Astrometric Results for IM Pegasi