|
Henriettaön   Henriettaön (jakutiska: Хенриетта арыыта Xenriyetta Aryyta, ryska: Остров Генриетты Ostrov Genrijetty) är en rysk[1] ö i ögruppen Nysibiriska öarna[2] bland Rysslands arktiska öar i Norra ishavet. GeografiHenriettaön är den nordligaste ön i ögruppen De Longöarna och ligger cirka 45 km nordväst om Jeannetteön och cirka 800 km nordöst om distriktets huvudort Tiksi utanför Sibiriens nordöstra kust mellan Laptevhavet i väst och Östsibiriska havet i öst. Ögruppen ligger cirka ligger ca 4 700 km nordöst om Moskva. Den nordligaste punkten kallas Kap Melville (Mys Mel'villya). Den obebodda ön har en yta på cirka 7,1 km²[2] och den högsta höjden är på cirka 312 m ö.h. Ön är cirka 3 km lång och cirka 3 km bred. Det råder arktiskt klimat i området och stora delar av ön är täckt av glaciärer.[2] Förvaltningsmässigt utgör området en del rajon (distrikt) Bulunski i delrepubliken (federationssubjekt Sacha.[1] HistoriaHenriettaön upptäcktes den 20 maj[2] 1881[3] av en besättningsman på forskningsfartyget USS Jeannette under George Washington DeLong expedition åren 1879 till 1881 i området. Ön namngavs efter expeditionens finansiär James Gordon Bennett den yngres mor. Kort därefter förliste fartyget den 12 juni då det krossades av packis.[3] Åren 1886 och 1893 genomförde balttyske upptäcktsresande Eduard Toll och Alexander Bunge[4] i rysk tjänst en forskningsresa till området. 1913 gjordes försök att kartlägga ön och Jeannetteön under den ryska Arktisexpeditionen åren 1910-1915 under ledning av upptäcktsresande Boris Vilkitskij. 1937 inrättades en forskningsstation på ö, stationen stängdes 1963. I september 2013[5] genomförde Polarforskningssekretariatet en geologisk expedition i området kring DeLongöarna.[5] Referenser
Externa länkar
|
