Han blev intresserad av strömmande vätskor och när han uppdrogs att mäta vattenflödet i Seine utvecklade han Pitotröret för att mäta strömningshastigheten[5], vilket han presenterade för den franska vetenskapsakdemin den 12 november 1732.[6][7] Röret kom senare att användas inom sjöfart för att ange hastigheten. Idag används röret som hastighetsgivare inom flyget.
Han blev laboratorieassistent åt den franske fysikern René Antoine Ferchault de Réaumur 1723 för att hjälpa denne i hans försök med porslinstillverkning.[8]
1740 accepterade han ett uppdrag att övervaka dräneringsarbeten i Languedoc där han byggde levéer längs de större vattendragen, vilket ledde till att han blev chef för olika byggen av och restaurationsarbeten på broar och akvedukter samt överintendent för Languedoc-kanalen.[5][6]
1725 introducerade han även vad som kan ha varit det första klara effektbegreppet: kraften gånger hastigheten (P=Fv). Detta tillämpade han på vattenmassor i rörelse.[10][11]
^Henri Pitot, 1725, Propriétés élémentaires des polygones circonscrits autour du cercle, i "Memoires de mathematique et de physique", sid. 45-47, publicerad i "Histoire de l'Académie royale des sciences avec les mémoires de mathématique et de physique tirés des registres de cette Académie"