Helixnebulosan

Helixnebulosan
Foto i infrarött taget med NASAs Spitzerteleskop
Observationsdata
TypPlanetarisk nebulosa
StjärnbildVattumannen
Rektascension22t 29m 39s
Deklination-20° 50′ 14″
Avstånd~695 ljusår
Skenbar storlek25
Skenbar magnitud+7,6
NoterbartEn av de närmaste planetariska nebulosorna
Fysiska egenskaper
Radie2,87 ljusår
Absolut magnitud6,58
Upptäckt
Upptäcktsår1824
UpptäckareKarl Ludwig Harding
Andra beteckningar
NGC 7293, Caldwell 63, Bennett 129, PK 36-57.1, ESO 602-PN22, GC 4795, BD -21 6239
Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor
NGC 7293 i infrarött med VISTA-teleskopet

Helixnebulosan, också känd som Helix och NGC 7293, är en stor planetarisk nebulosa i stjärnbilden Vattumannen.

Den upptäcktes av Karl Ludwig Harding, troligtvis före 1824 och är ett av de objekt som är närmast jorden bland de planetariska nebulosorna. Det uppskattade avståndet är ungefär 700 ljusår.[1][2]

Helixnebulosan är snarlik Ringnebulosan och Hantelnebulosan, men har på grund av den vinkel vi betraktar den i fått smeknamnet ”Eye of God” (Guds öga).[3]

Excitationstemperaturen varierar i nebulosan, från 1800 kelvin i de inre regionerna av nebulosan till ungefär 900 kelvin i de yttre.[4]

Referenser

  1. ^ ”Helix”. SIMBAD Astronomical Database. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/. Läst 5 augusti 2013. 
  2. ^ Hora, Latter, Smith & Marengo (2006). ”Infrared Observations of the Helix Planetary Nebula”. The Astrophysical Journal (652): sid. 426-441. 
  3. ^ ”Helix - Urban Legends”. Snopes.com. http://www.snopes.com/photos/space/eyeofgod.as. Läst 5 augusti 2013. [död länk]
  4. ^ Matsuura, Speck, Smith, Zijlstra, Viti, Lowe, Redman, Wareing & Lagadec (2007). ”VLT/near-infrared integral field spectrometer observations of molecular hydrogen lines in the knots of the planetary nebula NGC 7293 (the Helix Nebula)”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society (382): sid. 1447-1459. 

Externa länkar