Heinrich von MorungenHeinrich von Morungen, död ca 1220 i Leipzig, var en betydande tysk minnesångare. BiografiGenom hans sånger är det svårt att sluta sig till vilket liv han levde. Möjligen är han identisk med en Hendricus de Morungen som källor i Thüringen vittnar om. Denne Henricus tillhörde ett lägre ridderskap och stammade förmodligen från slottet Morungen i Sangerhausen i Sachsen-Anhalt. Som 'före detta soldat' (miles emeritus) erhöll han för 'sina höga personliga bedrifter' (alta suae vitae merita) en pension från sin herre Dietrich, Markgraf von Meißen; en pension som han 1213 skrev över på Thomasklostret i Leipzig. 1217 anslöt han sig själv till klostret. Enligt källor från 1500-talet dog han 1222 efter en resa i Indien. Under senmedeltiden förekom en ballad om "ädlingen Moringer" som överförts till Heinrich von Morungen och beskriver en förmodad avliden makes återvändande. VerkDet finns 35 bevarade Minnesånger med 115 strofer av Heinrich von Morungen, av vilka 104 finns i den stora samlingen Codex Manesse (Große Heidelberger Liederhandschrift)[1] Inga melodier finns bevarade. Morungen är en målande poet. I synnerhet innehåller texten bilder av ljus, såsom sol, måne, aftonstjärnan, guld, ädelstenar och spegel. Dessa använder han ofta för att beskriva den besjungna och prisade kvinnan. Ett viktigt tema i hans verk är också den höviska kärlekens (medeltistyskans 'Minne') makt som är en magisk, sjukdomsframkallande, nästan dödlig kraft, men som också är en religiös och mystisk upplevelse. I form och innehåll har dikterna influerats av den provensalska (occitanska) trubadurdiktningens daktylrytmer och rimflätning. Också motiv som annars är ovanliga i den tyska minnediktningen förekommer, som till exempel "kärlekstjänsternas avbrytande" ('Aufkündigung des Minnedienstes') (Sång XXVII, L141,37: Sî hât mich verwunt.) Roten till dessa motiv står att finna i den klassiska diktningen hos Ovidius (till exempel finns en syftning på den mytologiska gestalten Narcissus, bland annat bekant från Ovidius Metamorfoser, i Sång XXXII, L145,1: Mir ist geschehen als einem kindelîne [2]). En nyskapelse av Morungen anses vara den så kallade Tagelied, men även här finns förebilder till exempel i den provecalska alban[särskiljning behövs]. Källor
Referenser
Litteratur
Externa länkar
|