|
Hans Tabor
Hans Rasmussen Tabor, född 25 april 1922 i Köpenhamn, död 19 november 2003, var en dansk ambassadör och politiker. Han var utrikesminister i Jens Otto Krags regering 1967-1968. BiografiHans Tabor var son till elektrikern Svend Ove Rasmussen (1889–1972) och Dagny Larsen Tabor (1897–?).[1] Han tog studentexamen från Birkerød statsskole 1940 och blev cand. polit. från Köpenhamns universitet 1948.[1] Kort därefter blev han sekreterare i OEEC:s generalsekretariat i Paris (1948-1950) och sedan anställd på danska utrikesdepartementet.[1] Han var sedan attaché och ambassadsekreterare för den danska delegationen i OEEC (1952-1956), sekreterare (1956-1958) och därefter kamrer på danska utrikesdepartementet (1958-1959).[1][2] Från 1959 var han ambassadsekreterare i Bryssel med ansvar för EG[förtydliga] och Euratom och från 1961 var han Danmarks fasta representant vid EG, Euratom och Europeiska kol- och stålgemenskapen med titeln minister.[1][2] Från 1963 var han dansk ambassadör i Bryssel.[2] 1964 förflyttades han till New York som dansk representant i FN och var dansk representant i FN:s säkerhetsråd 1967 samt rådets ordförande under sexdagarskriget i juni samma år.[1] I oktober 1967 utsågs han till Danmarks utrikesminister i Jens Otto Krags socialdemokratiska regering.[2] Detta mandat varade dock endast till valet i februari 1968 och Tabor utsågs till dansk ambassadör i Rom, från 1969 även i Valletta på Malta.[2] Detta uppdrag innehade han till 1974 då han åter blev ambassadör i New York.[2] Han förflyttades dock till Ottawa av utrikesminister Ove Guldberg 1975 efter att han uttalat sin åsikt om att PLO borde ha rätt inta talarstolen i FN:s generalförsamling.[1] Han stannade i Kanada till 1979 då han blev ambassadör i Paris och Danmarks fasta representant i OECD.[1] Dessa uppdrag innehade han till 1986 då han blev ambassadör i Oslo.[1] Bibliografi
Referenser
|
|||||||||||||||||||||||||||||
