Hans HelanderHans Helander, född 27 juli 1942 i Kungsör, är professor emeritus i latin. BiografiHans Helander tog studentexamen 1962 och gjorde sedan militärtjänst på Arméns tolkskola i Uppsala. År 1966 tog han filosofie magisterexamen med ämnena latin, grekiska, ryska och engelska. Sedan följde filosofie licentiatexamen 1969 och studier vid lärarhögskolan i Stockholm 1969-70. Helander disputerade 1977 på en avhandling om abstrakta substantiv i latinet och fick docentkompetens samma år. Efter tjänstgöring som lektor i latin, grekiska och ryska vid Falu gymnasium 1971-1991 utnämndes han till universitetslektor vid Uppsala Universitet 1991 och blev biträdande professor 1997. Helander befordrades till professor i latin vid Uppsala Universitet 2000.[1] ForskargärningI sin forskning har Helander ägnat sig dels åt det klassiska latinets grammatik, syntax och semantik, dels åt det så kallade nylatinet, det vill säga renässansens och följande epokers latinlitteratur.[1] Han har på det sistnämnda området givit ut och kommenterat tre på latin skrivna ungdomsverk av Emanuel Swedenborg samt publicerat en större studie över latinlitteraturen i Sverige under perioden 1620-1720.[2] Helander har dessutom i ett antal artiklar behandlat några av den svenska Stormaktstidens viktigaste latinförfattare (Johan Stiernhöök, Olof Hermelin, Claes Örnhielm, Andreas Rydelius och Gustaf Peringer Lillieblad) och i flera uppsatser belyst europeisk hexameterdiktning till Gustav II Adolfs ära. Han har också skrivit huvuddelen av kommentaren till Johannes Magnus, Goternas och svearnas historia (översättning av Kurt Johannesson, 2018).[3] Helander har vidare författat flera studier rörande vetenskaplig terminologi och nomenklatur, bland annat Latin och grekiska i naturvetenskaperna (2021).[4] Utmärkelser
Bibliografi i urval
Referenser
|