HD 50064

HD 50064
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Enhörningen
Rektascension	06^t 51^m 34,1060^s[1]
Deklination	-00° 17′ 50,438″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+8,21 (V)[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	B6 Ia[3]
U–B	-0,31[4]
B–V	+0,76[4]
Variabeltyp	Lysande blå variabel[2]
Astrometri
Egenrörelse (µ)	RA: +0,1[5] mas/år Dek.: +0,3[5] mas/år
Avstånd	>10 000 lå (>2 900[6] pc)
Detaljer
Massa	45[2] M☉
Radie	200[2] R☉
Luminositet	1 200 000[2] L☉
Temperatur	13 500[2] K
Andra beteckningar
HD 50064, AG+00 786, AKARI-IRC-V1, 0651341+001749, ALS 9183, BD+00 1651, CoRoT 14, GSC 00148-02328, IRAS 06490+0021, LF 9 +00 138, LS VI +00 35, 2MASS J06513410+0017503, PPM 151398, SAO 114524, TYC 148-2328-1, Gaia DR2 3113547759973829120, Gaia DR1 3113547755671556864 [7]

HD 50064 är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Enhörningen. Den har en skenbar magnitud av ungefär 8,21[2] och kräver åtminstone en stark handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Den beräknas befinna sig på ett avstånd av mer än 10 000 ljusår (>2 900 parsek) från solen. Även om den skenbart ligger ganska nära den öppna stjärnhopen NGC 2301 är den mycket längre bort och ingår inte i stjärnhopen. Den ligger på mer än det dubbla avståndet i förhållande till NGC 2301.[6]

Egenskaper

HD 50064 är en blå till vit superjättestjärna av spektralklass B6 Ia,[3] som visar H_α-emissionslinjer med P Cygni-profil, vilket tyder på en pågående massförlust genom en kraftig stjärnvind.[6] Den har en massa som är ca 45[2] solmassor, en radie som är lika med ca 200[2] solradier och har ca 1 260 000 gånger solens utstrålning[2] av energi från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 13 500 K.[2]

HD 50064 visar halvregulbundna pulseringar med liten amplitud. En dominerande period på 37 dygn har tolkats som en speciell oscillation och användes för att beräkna stjärnans fysiska struktur. Den är bland de ljusaste stjärnorna i Vintergatan och pulseringarna och dess spektrum liknar dem för lysande blåa variabler (LBV). Den måttliga massförlusten tyder på att den är en LBV som pulserar och skapar ett omgivande skal.[2]

Se även

• Variabel stjärna

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 50064, 12 juni 2020.

Noter

1. ^ [ ] Hog, E.; Kuzmin, A.; Bastian, U.; Fabricius, C.; Kuimov, K.; Lindegren, L.; Makarov, V. V.; Roeser, S. (1998). "The TYCHO Reference Catalogue". Astronomy and Astrophysics. 335: L65. Bibcode:1998A&A...335L..65H.
2. ^ [ ] Aerts, C.; Lefever, K.; Baglin, A.; Degroote, P.; Oreiro, R.; Vučković, M.; Smolders, K.; Acke, B.; Verhoelst, T.; Desmet, M.; Godart, M.; Noels, A.; Dupret, M.-A.; Auvergne, M.; Baudin, F.; Catala, C.; Michel, E.; Samadi, R. (April 2010). "Periodic mass-loss episodes due to an oscillation mode with variable amplitude in the hot supergiant HD 50064". Astronomy and Astrophysics. 513: L11. arXiv:1003.5551. Bibcode:2010A&A...513L..11A. doi:10.1051/0004-6361/201014124.
3. ^ [ ] Kohoutek, L.; Wehmeyer, R. (1997). "Catalogue of stars in the Northern Milky Way having H-alpha in emission". Abhandlungen aus der Hamburger Sternwarte. 11. Bibcode:1997AAHam..11.....K.
4. ^ [ ] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237: 0. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
5. ^ [ ] Høg, E.; Fabricius, C.; Makarov, V. V.; Urban, S.; Corbin, T.; Wycoff, G.; Bastian, U.; Schwekendiek, P.; Wicenec, A. (2000). "The Tycho-2 catalogue of the 2.5 million brightest stars". Astronomy and Astrophysics. 355: L27. Bibcode:2000A&A...355L..27H. doi:10.1888/0333750888/2862. ISBN 0333750888.
6. ^ [ ] Halbedel, Elaine M. (1990). "Photometry of HD 50064 - A Be supergiant star with a P Cygni profile at H-alpha". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 102: 99. Bibcode:1990PASP..102...99H. doi:10.1086/132612. ISSN 0004-6280.
7. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+50064. Hämtad 2020-06-12.