HD 3883

HD 3883
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Andrameda
Rektascension	00^t 41^m 36,0370 ^s[1]
Deklination	+24° 37′ 44,43″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	6,046 (v)[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	kA5hF1mF2[3]
B–V	+0,287[2]
Variabeltyp	misstänkt[4]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	-15,60 ± 0,9[5] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: +106,272 ± 0,499[1] mas/år Dek.: -12,324 ± 0,306[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	8,0963 ± 0,2530[1]
Avstånd	400 ± 10 lå (124 ± 4 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	+0,55[6]
Detaljer
Massa	2,44[7] M☉
Radie	3,82[1] R☉
Luminositet	45[1] L☉
Temperatur	7 800 ± 200[8] K
Metallicitet	+0,53 ± 0,13 (Fe/H)[8] dex
Vinkelhastighet	18[3] km/s
Andra beteckningar
CCDM J00416+2438AB, AG+24 68, BD+23 94, FK5 2044, GSC 01738-01977, HD 3883, HIC 3269, HIP 3269, HR 178, 2MASS J00413602+2437445, NSV 258, PPM 90053, SAO 74200, TD1 373, TYC 1738-1977-1, uvby98 100003883, WDS J00416+2438AB, Gaia DR2 2806529032199025536, Gaia EDR3 2806529032199025536 [9]

HD 3883 (eller HR 178) är en möjlig dubbelstjärna i den södra delen av stjärnbilden Andrameda. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 6,06[2] och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 8,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 400 ljusår (ca 124 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -15 km/s.[5]

Egenskaper

Primärstjärnan HD 3883 A är en vit till blå Am-stjärna i huvudserien av spektralklass kA5hF1mF2,[3] vilket betyder att dess spektraltyp är A5, F1 eller F2, beroende på vilka enskilda spektrallinjer som undersöks. Stjärnans evolutionära stadium, och dess massa som bestäms utifrån jämförelse med teoretiska evolutionära exempel, bestäms inte exakt. Den är dock mycket nära slutet av dess utveckling i huvudserien och felmarginalen i dess massa är bara ca 0,1 solmassa.[10] Den har en massa som är ca 2,4[7] solmassor, en radie som är ca 3,8[1] solradier och har ca 45 gånger solens utstrålning av energi[1] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 7 800 K.[8] Stjärnan misstänks för variabilitet, möjligen varierande mellan magnitud 6,04 och 6,06.[4] Den variabla magnitudperioden för HD 3883 är ca 9,17 min.[11]

HD 3883 har sedan 1938 misstänkts vara en dubbelstjärna då dess spektrum tolkades som sammansatt.[12] Paret upplöstes med hjälp av speckleinterferometri 1983.[13] Följeslagaren är modellerad för att vara mellan 1,5 och 3 magnitud svagare än primärstjärnan.[14] Även om det därefter har gjorts flera misslyckade försök att upplösa paret, har en tentativ omloppsbana beräknats med en period av 21,26 år och en excentricitet av 0,5.[15]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HR 178, 27 mars 2021.

Noter

1. ^ [ ] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
2. ^ [ ] Høg, E.; Fabricius, C.; Makarov, V. V.; Urban, S.; Corbin, T.; Wycoff, G.; Bastian, U.; Schwekendiek, P.; Wicenec, A. (2000), "The Tycho-2 catalogue of the 2.5 million brightest stars", Astronomy & Astrophysics, 355: L27–L30, Bibcode:2000A&A...355L..27H.
3. ^ [ ] Abt, Helmut A.; Morrell, Nidia I. (1995). "The Relation between Rotational Velocities and Spectral Peculiarities among A-Type Stars". The Astrophysical Journal Supplement Series. 99: 135. Bibcode:1995ApJS...99..135A. doi:10.1086/192182.
4. ^ [ ] VSX (18 January 2010). "NSV 258". AAVSO Website. American Association of Variable Star Observers. Hämtad 15 juni 2013.
5. ^ [ ] Gontcharov, G. A. (2006), "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system", Astronomy Letters, 32 (11): 759–771, arXiv:1606.08053, Bibcode:2006AstL...32..759G, doi:10.1134/S1063773706110065, S2CID 119231169.
6. https://www.universeguide.com/star/3269/hd3883. Hämtad 2022-04-22.
7. ^ [ ] Hui-Bon-Hoa, A. (June 2000). "Metal abundances of field A and Am stars". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 144 (2): 203–209. Bibcode:2000A&AS..144..203H. doi:10.1051/aas:2000207. ISSN 0365-0138. S2CID 123151702.
8. ^ [ ] Soubiran, Caroline; et al. (2016), "The PASTEL catalogue: 2016 version", Astronomy & Astrophysics, 591: A118, arXiv:1605.07384, Bibcode:2016A&A...591A.118S, doi:10.1051/0004-6361/201628497, S2CID 119258214.
9. HD 3883 (u-strasbg.fr) |Hämtad 2022-04-22.
10. Burkhart, C.; Coupry, M. F.; Faraggiana, R.; Gerbaldi, M. (2005). "The field Am and ρ Puppis-like stars: Lithium and heavier elements". Astronomy and Astrophysics. 429 (3): 1043. Bibcode:2005A&A...429.1043B. doi:10.1051/0004-6361:20040467.
11. Chagnon, François (2009). "Searching for northern roap stars: the UBC-OAN photometric survey". University of British Columbia. doi:10.14288/1.0099308. S2CID 124888408.
12. Hynek, J. A. (1938). "A survey of stars with composite spectra". Contributions of Perkins Observatory. 1: 10. Bibcode:1938CoPer...1...10H.
13. McAlister, H. A.; Hendry, E. M.; Hartkopf, W. I.; Campbell, B. G.; Fekel, F. C. (1983). "Speckle interferometric measurements of binary stars. VIII". The Astrophysical Journal Supplement Series. 51: 309. Bibcode:1983ApJS...51..309M. doi:10.1086/190851.
14. Bonneau, D.; Carquillat, J. M.; Vidal, J. L. (1984). "Observations d'etoiles doubles par interferometrie des tavelures AU T2m du PIC du Midi". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 58: 729. Bibcode:1984A&AS...58..729B
15. Malkov, O. Yu.; Tamazian, V. S.; Docobo, J. A.; Chulkov, D. A. (2012). "Dynamical masses of a selected sample of orbital binaries". Astronomy & Astrophysics. 546: 5. Bibcode:2012A&A...546A..69M. doi:10.1051/0004-6361/201219774.