sv Gyllentornuggla

	Gyllentornuggla; Status i världen: Sårbar
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Ugglefåglar; Strigiformes
Familj	Tornugglor; Tytonidae
Släkte	Tyto
Art	Gyllentornuggla; T. aurantia
Vetenskapligt namn
	§ Tyto aurantia
Auktor	(Salvadori, 1881)
Synonymer
	Bismarcktornuggla;

Gyllentornuggla^[2] (Tyto aurantia) är en fågel i familjen tornugglor inom ordningen ugglefåglar.^[3] Den förekommer enbart på ön Niu Briten i Bismarckarkipelagen utanför Nya Guinea. Arten är mycket sällan sedd och därför dåligt känd. Den tros minska i antal på grund av skogssavverkningar och är därför upptagen på IUCN:s röda lista över hotade arter, som sårbar.

Utseende och läten

Gyllentornugglan är en rätt liten (27–33 cm) tornuggla. Den skiljer sig från alla andra arter i familjen genom sin genomgående guldbeigefärgade fjäderdräkt. Ovansidan är mörkare med svartbruna v-formade teckningar, undersidan ljusare med bruna fläckar. Honan liknar hanen men är större. Ögonen är svartbruna, näbben askvit. Lätena är dåligt kända; läten som kopplas till gyllentornugglan är ett "ka-ka" som upprepas cirka sex gånger per sekund samt en lång stigande vissling.^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer på ön Niu Briten i Bismarckarkipelagen där den antas vara stannfågel.^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

Mycket få observationer har gjorts av fågeln och dess levnadssätt är därför dåligt känd. Den har rapporterats bebo tropisk regnskog, skogsbryn och grönskande raviner från havsnivå till 1830 meters höjd. Maginnehållet från en individ visade en liten gnagare, men tar förmodligen också andra små ryggradsdjur och insekter. Dess häckningsbiologi är helt okänd.^[4]^[5]^[6]

Status och hot

Gyllentornugglan har en liten världspopulation bestående av uppskattningsvis endast 2 500–10 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal till följd av habitatförlust. Fågeln är därför upptagen på internationella naturvårdsunionen IUCN:s röda lista över hotade arter, kategoriserad som sårbar (VU).^[1]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2018 Tyto aurantia . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b] König, C., F. Weick, and J.-H. Becking (2008). Owls of the World. Second edition. Christopher Helm, London, United Kingdom.
^ Stattersfield, A. J., M. J. Crosby, A. J. Long, and D. C. Wege (1998) Endemic Bird Areas of the world: priorities for biodiversity conservation. BirdLife Conservation Series 7. BirdLife International, Cambridge, United Kingdom.
^ Bishop, K.D. and Jones, D.N. (2001). The montane avifauna of west New Britain, with special reference to the Nakanai Mountains. Emu 101(3):205–220.

Externa länkar

Wikispecies har information om Tyto aurantia.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Tyto aurantia.
Bilder & media

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2018 Tyto aurantia . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[König-4] [a b] König, C., F. Weick, and J.-H. Becking (2008). Owls of the World. Second edition. Christopher Helm, London, United Kingdom.

[5] Stattersfield, A. J., M. J. Crosby, A. J. Long, and D. C. Wege (1998) Endemic Bird Areas of the world: priorities for biodiversity conservation. BirdLife Conservation Series 7. BirdLife International, Cambridge, United Kingdom.

[6] Bishop, K.D. and Jones, D.N. (2001). The montane avifauna of west New Britain, with special reference to the Nakanai Mountains. Emu 101(3):205–220.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]