sv Gulhuvad sn%C3%A5rsparv

	Gulhuvad snårsparv; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Snårsparvar; Atlapetes
Art	Gulhuvad snårsparv; A. flaviceps
Vetenskapligt namn
	§ Atlapetes flaviceps
Auktor	Chapman, 1912
Utbredning
Synonymer
	Olivhuvad buskfink

Gulhuvad snårsparv^[2] (Atlapetes flaviceps) är en sydamerikansk tätting i familjen amerikanska sparvar.^[3] Den förekommer endast i Anderna i Colombia. Arten är fåtalig och listas som nära hotad.

Kännetecken

Gulhuvad snårsparv är en 17 centimeter lång olivgul sparv som trivs i undervegetation. Huvudet är gult med en tydlig gul tygel, ögonring och svagt ögonbrynsstreck. Ovansidan är mörkt olivgrön och undersidan gul. Mängden gult på huvudet varierar av oförklarlig anledning. Lätet består av några diskanta hesa gnissliga toner följda av ett flöde snabbare toner.^[1]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer i centrala Andernas östra sluttning i Colombia. Den har påträffats en gång i dalen La Plata Vieja i Huila. Typexemplaren insamlades i Tochedalen i Tolima där den fortfarande är relativt vanlig.^[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[4]^[5]^[6]^[7] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[7]

Levnadssätt

Arten verkar har anpassat sig väl till skogsområden som har degraderats på grund av avverkning. Den finns framför allt i tät ungskog där klängväxter och återstående träd förekommer men också i buskiga och igenvuxna bönfält på 1300 till 2500 meters höjd över havet. Den lever av små frukter, insekter och frön. Ungfåglar har setts i juni och adulta fåglar som samlar bomaterial i oktober.^[1]^[8]

Status och hot

Fram tills nyligen ansågs gulhuvad snårsparv vara starkt utrotningshotad, baserat på en mycket liten population som uppskattades till endast 250–1 000 individer som dessutom troddes minska i antal. Senare studier har dock visat att beståndet är större än man tidigare trott, uppskattat till 10 000–20 000 individer, och att minskningstakten troligen är relativt långsam. Sedan 2020 har gulhuvad snårsparv därför avförts från internationella naturvårdsunionen IUCN:s röda lista för hotade arter, nedgraderad till den lägre hotkategorin nära hotad (NT).^[1]

Namn

Arten har tidigare på svenska kallats olivhuvad buskfink.

Noter

^ [a b c d e] Birdlife International 2020 Atlapetes flaviceps . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
^ Jaramillo, A. & Sharpe, C.J. (2019). Yellow-headed Brush-finch (Atlapetes flaviceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61988 18 mars 2019).

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Atlapetes flaviceps.
Bilder & media
Wikispecies har information om Atlapetes flaviceps.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e] Birdlife International 2020 Atlapetes flaviceps . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[4] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[5] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[6] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-7] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[8] Jaramillo, A. & Sharpe, C.J. (2019). Yellow-headed Brush-finch (Atlapetes flaviceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61988 18 mars 2019).

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]