sv Gulbukig hyliota

	Gulbukig hyliota; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Hyliotor; Hyliotidae
Släkte	Hyliota
Art	Gulbukig hyliota; H. flavigaster
Vetenskapligt namn
	§ Hyliota flavigaster
Auktor	Swainson, 1837
Synonymer
	Gulbukad hyliota
	Skinnlagt specimen.

Gulbukig hyliota^[2] (Hyliota flavigaster) är en fågel i den lilla afrikanska familjen hyliotor inom ordningen tättingar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Gulbukig hyliota är en medelstor (11,5–12 cm) sångarliknande fågel med mörk rygg och brett vitt vingband. Den liknar miombohyliotan, men hanen skiljer sig genom att ryggen är tydligt glansigt blåsvart (ej matt), fylligare gulaktig undersida och hos sydliga barbozae (som delar utbredningsområde med miombohyliotan) vitkantade armpennor och tertialer. Honan saknar hanens glans på ryggen och är mindre färgstark undertill. Ovansidan är gråbrun, ej varmbrun som hos hona miombohyliota.^[4]^[5]

Läten

Lätet är ett mjukt, ljust och lite frågande "tueet tueet". Även ett tjattrande läte hörs.^[5]

Utbredning och systematik

Gulbukig hyliota delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Hyliota flavigaster flavigaster – förekommer från Senegal och Gambia österut till Sydsudan, västra Etiopien, Uganda och västra Kenya
Hyliota flavigaster barbozae – förekommer från Victoriasjön till Angola, Zambia, Malawi och norra Moçambique

Familjetillhörighet

Fram tills nyligen ansågs hylioterna vara en del av familjen sångare (Sylviidae), nu uppdelad i ett antal familjer i överfamiljen Sylvioidea. DNA-studier visar dock att de inte är särskilt nära släkt med dessa, utan närmast feflugsnappare, mesar och pungmesar.^[6] Numera placeras de i den egna familjen Hyliotidae.

Levnadssätt

Gulbukig hyliota hittas i fuktig savann med medelstora till stora träd samt i öppet skogslandskap. Den födosöker i par eller smågrupper, på jakt efter insekter som små skalbaggar, insektsägg och unga bönsyrsor. Fågeln häckar mellan maj och augusti i Västafrika, april–maj i nordöstra Demokratiska republiken Kongo, december i västra Kenya och oktober–december i Malawi. Arten verkar vara stannfågel.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt ganska vanlig till fåtalig.^[7]

Namn

Hyliota kommer från grekiskans ὑλειωτης, huleiōtēs, som betyder "skogsbrukare" och är ett annat namn för skogsguden Pan.^[8]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Hyliota flavigaster Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b] Pearson, D. (2019). Yellow-bellied Hyliota (Hyliota flavigaster). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58845 3 April 2019).
^ [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
^ Alström, P., D.M. Hooper, Y. Liu, U. Olsson, D. Mohan, M. Gelang, H.L. Manh, J. Zhao, F. Lei, and T.D. Price (2014), Discovery of a relict lineage and monotypic family of passerine birds, Biol. Lett. 10, 20131067.
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Hyliota flavigaster.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör gulbukig hyliota.
Bilder & media
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Hyliota flavigaster Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[hbw-4] [a b] Pearson, D. (2019). Yellow-bellied Hyliota (Hyliota flavigaster). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58845 3 April 2019).

[sinclair-5] [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235

[6] Alström, P., D.M. Hooper, Y. Liu, U. Olsson, D. Mohan, M. Gelang, H.L. Manh, J. Zhao, F. Lei, and T.D. Price (2014), Discovery of a relict lineage and monotypic family of passerine birds, Biol. Lett. 10, 20131067.

[7] Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[8] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]