Grip (adelsätter)
Grip är ett namn som burits av eller i eftertid använts för flera svenska frälseätter. Den medeltida ätten GripDenna äldre grenen av denna ätt är känd sedan 1296 och var på 1300-talet Sveriges rikaste och mäktigaste adelsätt. Namnet Grip användes aldrig av den äldre grenen. Släktträd, äldre grenen (urval)
Yngre ätten Grip
Bo Nilsson (Grip) (1420-talet–1465), riddare och riksråd tog upp sin morfars ättevapen och blev därmed stamfar för den yngre ätten Grip. Ätten blev friherrlig 1561, med godset Vinäs som friherreskap, och den friherrliga ätten utslocknade på manssidan 1592 eller 1594 och på kvinnosidan 1666.[2] Eftersom den utslocknade på manssidan innan Riddarhuset organiserades på 1600-talet, har den inte något nummer i Riddarhusets förteckningar över svenska adelsätter. Namnet Grip förekommer inte förrän på 1560-talet, till en början omväxlande med namnet Gripshuvud. Släktträd, yngre grenen (urval)
Adliga ätten Gyllengrip, nr 80
Christoffer Andersson (1518-1599), som tillhörde den adliga ätten Stråle, skall enligt ett kungligt brev från 1562 erhållit vapenförbättring till Grip. Detta brev anses emellertid vara en förfalskning. Inte heller en uppgift från 1500-talet om att en förfader fått frälsebrev av kung Karl Knutsson (Bonde) har kunnat verifieras. Christoffer Andersson Grip gjorde först sjömilitär karriär och blev senare närmaste man till ståthållaren på Kalmar slott, Johan Sparre. Då slottet 1599 efter belägring föll i hertig Karls händer, halshöggs Grip tillsammans med Sparre och ett tjugotal andra personer den 16 maj 1599.[3] Hans ättlingar kom senare i strid om namnet Grip med arvingar till den friherrliga ätten Grip och blev 1647 tvungna att byta namn till Gyllengrip. Denna ätt utslocknade 1786.[3] Adliga ätten Grip nr 2310
Denna ätt härstammade från en fabrikör Johan Westén, vars hustru Catharina Meijer som änka gifte sig med tullöverinspektören Johan Michaël Grip (1724–1792) och vars son tullinspektören Johan Jacob Westén (1743–1793) tog sin styvfars namn. Sonsonen Carl Gabriel Grip (1785–1843) hade olika befattningar i ämbetsverken, främst vid Krigsexpeditionen, och blev 1832 statssekreterare för krigsärendena. Han adlades med bibehållet namn 1833, men dog barnlös 1843 och slöt därmed själv sin ätt.[4] Noter
Källor
Se även |