Grand (spanska: grande "storman") är en titel för den högsta spanska adeln.[1][2]
Grandvärdigheten har sitt ursprung i 1200-taletsKastilien[2], och erkändes formellt av Karl V år 1520 genom förordning. Granderna var de främsta markägarna i Kastilien och Aragonien med stort politiskt inflytande,[1] vilket dock minskade från och med 1500-talet.[2] Titeln har avskaffats flera gånger, 1808 (under Joseph Bonaparte)[2], 1873 och 1931 (då landet var republik) men har återupprättats igen, senast år 1948 av Francisco Franco. Enligt Nationalencyklopedin är idag 395 personer grander.[1]
Traditionellt har granderna haft många privilegier, som exempelvis att behålla sin huvudbonad på i kungens närvaro och att kalla monarken kusin ("mi primo"). De har även rätt till titeln excellens. Tidigare indelades granderna i tre klasser men nu har alla samma privilegier.[2][3] Grandvärdigheten är egentligen inte kopplat till andra adelstitlar, men innehas av samtliga spanska hertigar och en del markiser och grevar.[3][4]