Vid 1300-talets mitt spreds helgonets kult till Norden, bland annat i form av Gertrud-gillen i städer med tyskt befolkningsinslag. Tyska kyrkan i Stockholm ersatte till exempel på 1570-talet S:ta Gertruds gillestuga där den medeltida stadens tyska borgare hade träffats, och bär alltjämt helgonets namn.
Enligt S:ta Gertruds helgonlegend skulle hon ha räddat några sjöfarande som ropat till henne när de befann sig i sjönöd. Hon blev därför under medeltiden de resandes skyddshelgon. Till exempel drack man Sankta Gertruds minne innan en resa.
Gertrud framställs vanligtvis i Benediktinordensdräkt hållande en kyrkomodell, bok och/eller abbedissestav. Ibland med en krona på huvudet. Kyrkomodellen som attribut syftar på hennes iver att bygga kyrkor. Under senmedeltiden framställdes hon ibland omgiven av råttor. Gertrud är skyddshelgon till ett flertal kyrkor, bland annat i Sverige (till exempel Falsterbo kyrka, Vittskövle kyrka och Häverö kyrka) och hon anropas som hjälpare i dödsstunden.